Christensen om Thailand

I Thailands grannland Burma, eller Myanmar som militärjuntan föredrar att kalla det, pågår sedan i onsdags en brutal slakt av protesterande människor och munkar som bara kräver demokratiska rättigheter efter 45 år av militärt vanstyre.

Man kräver att Kina, Burmas stora supporter i världen, ska agera. Vilket de knappast kan eftersom de själva sysslar med samma saker som regimen i Rangoon. Det vill säga fängslar oliktänkande och slår ner eventuella protester med våld om så behövs.

Men Kina är ju världens största marknad så demokrati får i det fallet stå tillbaka för mammons makt tycker världens nationer. Alla vill ju tjäna pengar i Kina.

Sverige agerar som vanligt med en skrämmande flathet, Carl Bildt snackar om att man måste skicka signaler till militärregimen i Burma. Det är helt tydligt att militärerna i Burma inte kan läsa Carl Bildts röksignaler eller vad det nu är han skickar?

Så medan Calle , inom ramen för EU givetvis som är det nya svenska utrikespolitiska mantrat, skickar otydbara signaler färgas gatorna i Burma röda av munkarnas och burmesernas blod…

Började fundera på hur jag skulle lösa min internetanslutning i den nya lägenheten, steg ett var att lokalisera telefonjacket. Puts väck!

Fanns inte någonstans i lägenheten, ringde upp förra ägaren

–Jo där finns två uttag, ett i sovrummet och ett i vardagsrummet, sade han.

 Boven i dramat var givetvis den byggnadsfirma som fått i uppdrag att slänga ut de väggfasta möblerna och lägga nytt golv. De hade dragit loss allt, telefonledningar, varmvattenberedare, badrumsspeglar, you name it.

Fick tag på ägaren till firman igår, han ska komma och titta på “mästerverket” hans gubbar har lyckats med. De skulle också måla om lägenheten.

Låt oss säga som så att Ray Charles assisterad av Stevie Wonder hade gjort ett bättre jobb. Något av det sämsta målningsarbete jag sett….

Elcentralen, vackert måleriarbete eller?

Resterna av telefonledningen.

Har satt en gång en varmvattenberedare.

Blir till att argumentera lite med mannen idag, får se vad som sker efter det. Har tagit assistans av en thai för att han verkligen ska ha klart för sig vad som gäller. Återkommer senare med hans svar.

Har baxat möbler idag, en sådan sak gör en smått törstig. Smet in på en 7-Eleven och köpte en burk Cola för 14 baht. Lämnade fram en 20 bahts sedel och fick till min förvåning 86 baht i växel tillbaka.

Vad gör man i sådana lägen? Smiter ut med vetskapen om att man “tjänat” 86 baht eller?

Inte jag iallafall, påpekade för expediten att jag bara skulle ha 6 baht tillbaka eftersom jag betalade med en tjuga. Först var hon tveksam men sen insåg hon sitt misstag och blev så oerhört tacksam över att jag påpekat detta.

Felväxlingen hade hon fått stå för själv, en ansenlig summa om man har en dagslön på 163 baht. Jag hade inte kunnat leva med mig själv om jag haft vetskap att jag lurat någon på pengar på detta viset. Särskilt en som inte har så mycket själv.

Vad hade ni gjort?

Har just beskådat min lägenhet, den är som sagt helt tom. Inget kök, ingen säng, ingen varmvattenberedare, ingen garderob….

Blir till att ut och handla, tittade runt på HomePro som är en inredningskedja med det mesta, jag  får dock räkna med att slänga upp mellan 30-40 tusen för att göra lägenheten beboelig. Kronor alltså.

Tittade även på Tesco som är en gigantisk lågpriskedja. Fast garderoberna av folierad tunn spånplatta som ser ut att rasa ihop om man hänger in mer än 10 skjortor i den inger inget större förtroende. Lådorna i byrån får man skjuta in och ut med våld. Mycket plast och billiga lösningar kännetecknar Tescos sortiment.

Blir nog HomePro ändå.

Inget finns dock på lager, varför har inte IKEA en butik i Bangkok kan man fråga sig? Sovrumsinredningen tar 7 dagar innan den kommer, madrassen kan jag hämta på måndag men jag får lägga den på ett par lastpallar om jag inte vill lägga den rakt ner på golvet. Köket har 17 dagars leveranstid (Fråga mig inte varför just 17 dagar) men de skulle försöka få upp kylen tills jag flyttar in på tisdag. Ska försöka fixa in en värmare till duschen också fast i och för sig vaknar man kvickt av en kall dusch?

Vi hittade ingen telefonledning i lägenheten vilket var märkligt då det fanns en telefonräkning som tillhörde lägenheten? Får undersöka det närmare på måndag.

 Nu ska jag sätta mig och göra en kalkyl över kostnaderna. Med en Chang beer i näven!

Skriver detta mitt ibland en massa flyttkartonger, efter drygt ett år på samma plats är det nu läge för att flytta lite närmare in mot centrum av Bangkok, från Sukhumvit soi 22 till soi 11.

Flyttar från en fullt möblerad så kallad “serviced apartment” till en lägenhet som visserligen är nyrenoverad men helt tom. Då menar jag helt tom!

Ska ut med ägaren till lägenheten idag och vi ska då skaffa in det nödvändigaste som kylskåp, säng och någon stol att sitta på. Kanske en lampa också? Sen efter hand får jag komplettera med andra nödvändigheter som soffa, skrivbord och komplettera köket samt badrummet.

Det kan också bli lite problem med min internetanslutning under ett par dagar men fram tills tisdag ska det funka och enligt folket på internet företaget ska det fungera direkt på det nya stället. Säger som doktor Bängroth i Lorry, äsch, jag är skeptisk.

Har nämligen upplevt thai effektivitet förr om man säger så.

Ska också lägga sista handen vid ett projekt som har fått stå till sidan ett tag, mer om det senare.

Så här ett år efter militärkuppen i Thailand är det kanske dags för mig att berätta hur jag upplevde denna lite udda företeelse i en journalists liv. När jag gick på journalistskolan var det inget ämne som togs upp inte heller fanns det en temadag med beteckningen “Militärkuppens ABC för journalister” jag fick helt enkelt improvisera!

Jag hade anlänt till Bangkok ett par dagar tidigare och hade fullt upp med att leta efter en permanent bostad och få alla tillstånd som krävs för att verka som journalist här i Thailand klara.

Jag satt på den irländska baren O´Reillys längs med Silom road och drack en öl samtidigt som jag lyssnade på trubaduren Johnny´s one man band. Kommer så väl ihåg att han spelade en cover på Spandau Ballet vackra ballad ”Through the barricades” som är en underbar sång men kändes just då ack så utdaterad. När den skrevs under 1980-talet var det öst mot väst och murar som delade europa. Föga anade jag att jag snart skulle stå framför barrikaderna själv.

Mobiltelefonen ringer,

–Tjena det är desken på Aftonbladet i Stockholm, hur är läget i Bangkok?

–????, jo det är väl bra säger jag lite så där lagom undrande.

–Det står stridsvagnar framför parlamentsbyggnaden, vi vill att du åker på det!

Svalde ölen och funderade först på om de drev med mig eftersom jag var nytillträdd, som ett practical joke för att ha mig springa runt i Bangkok och leta efter något som inte fanns för på Silom road syntes inget ovanligt? Beslutade mig för att det var nog allvar och tog en taxi till mit hotell.

Tillbaks på hotellet förstod jag att det var allvarligt, personalen var bekymrad för att alla TV sändningar brutits och man visade bara kungabilder och spelade traditionell musik. Rusade upp på rummet för att hämta kameran och anteckningsblocket sen ut för att ta en taxi till regeringsområdet.

På väg ut insåg jag att detta kanske blir farligt?

Tillbaka in till till receptionen och instruerade dem att ringa Ambassaden och Aftonbladet ifall jag inte var tillbaka innan klockan 9 på morgonen.

Hyrde en taxi för kvällen  och kom snabbt fram till avspärrningarna, stridsvagnar och taggtråd samt bistra militärer som visserligen var artiga men svarade absolut inget på våra frågor. Stötte ihop med Trond från Verdens Gang i Norge och vi beslutade oss för att assistera varandra under kvällen. Hittade en polisbox där det satt ett antal poliser som vi kunde snacka med, de var mycket bekymrade över utvecklingen och inväntade som så många andra thailändare kungens reaktion på militärens kupp.

Vi fortsatte vår promenad runt avspärrningarna och fick tag på en thailändsk politiker som var ute och höll ett litet kampanjmöte inför sina trogna, han verkade dock lite väl påstruken för att kunna tas på allvar, kanske kom han direkt från Karaokebaren tvärs över gatan?

Telefonen ringde oavbrutet från Aftonbladet med olika uppgifter och vid 2-tiden på natten drog jag mig tillbaka till hotellet för att skriva. Kom i säng vid 5-tiden på morgonen och skulle upp vid 8-tiden för att lyssna på general Sonthis TV-tal.

Efter det bar det av till svenska kyrkan för att stämma av läget där sedan vidare till ambassaden för ett snack med ambassadören Jonas Hafström. Fick snacka omkull lite receptionspersonal för att komma åt att prata med honom men det löste sig och vi delade vars en macka till lunch under intervjun. Jonas är en mycket sympatisk och trevlig kille att ha och göra med och jag önskar honom all lycka på sin nya post som ambassadör i Washington.

 Efter det gick jag och satte mig i hotellet Landmarks lobby, i princip vägg i vägg med amabassaden, och tog en rejäl kopp kaffe medan jag skrev ner förmiddagens händelser.

Morgonskiftet från Aftonbladet ringde och checkade läget, allting var lugnt i Bangkok eftersom kungen inte hade motsatt sig kuppen och på TV kunde man nu se hur thailändarna flockades vid parlamentsbyggnaden för att ge mat och blommor till soldaterna.

Strax efter ringde Per-Ola och Kent från flygplatsen i Bangkok, det utsända kavalleriet från Sverige hade anlänt och jag kunde slappna av en stund.

Trodde jag iallafall…

Udon thani är en industristad i nordöstra thailand belägen i det som i folkmun kallas Issan området. Under Vietnamkriget hade USA en stor flygbas här vilket förklarar den onödigt långa landningsbanan på flygplatsen. Bland annat var CIA´s hemliga flygbolag Air America baserat här.

Issan är thailands human resourses skafferi, de thai du möter i Bangkok eller på turistorterna som innehar allsköns olika sysslor kommer i många fall från Issan. Prova med att fråga någon servitör, städerska eller kock på Phuket eller Samui nästa gång så ser du själv.

 De arbetar vanligtvis på andra ställen i landet för att försörja sin familj uppe i Issan, en familj de ofta bara träffar under songkrahnveckan i april . Uppe i Issan är jordbruk den vanligaste sysselsättningen men den ekonomiska lönsamheten är dålig och det får många att söka sig till andra ställen i landet i jakt på ett bättre betalt jobb.

I många thailändska barer finns det ett biljardbord och personalen ställer gärna upp och spelar med gästerna. Man ska dock inte ha några illusioner om att man kan slå dessa rutinerade bardamer, visst du kanske vinner både första och andra spelet men när det börjar handla om pengar så är du chanslös om du inte heter Torbjörn Blomdahl.

På klubben Mojo´s i Udon Thani var det damernas tävling under söndagen med 3 000 baht i förstapris. Vann gjorde Wilapian, som syns på bilden, hon jobbar vanligtvis i Bangkok och är alltså en spelare du inte ska utmana om du vill vinna…

Det var back to school igår, ännu mer tragglande av det underfundiga och smått obegripliga thailändska språket. Kul men ansträngande.

Vi var två elever som började igår, jag och en tjej från Kanada som heter Natalie. Hon kom med sin thailändske pojkvän som såg bekant ut på något vis men just då kunde jag inte riktigt placera honom.

Nåväl, vi började våra respektive lektioner och det var efter det som min lärare vilken tydligen har större koll än jag på den sociala scenen här talade om vem det var, tjejen var Natalie Glebova som vann Miss Universum titeln år 2005 och hennes thailändske pojkvän var tennisspelaren Paradorn Srichaphan. Tyckte som sagt han såg bekant ut.

Nåväl, Natalie och Paradorn ska gifta sig i slutet av november här i Bangkok och Natalie har insett att hon, liksom jag, måste lära sig thai för att kunna förstå vad som händer i detta land. samt för hennes del kunna kommunicera med stora delar av Paradorns släkt som inte pratar engelska.

Men hur som helst så går jag i samma skola som Miss Universum. Det måste upp på min CV!

Trodde att teknikstrulet skulle vara över när jag väl kom hem till min lägenhet men ack vad jag bedrog mig. Min internetanslutning har visat grava problem med att vara igång mer än 5 minuter innan man måste starta om webbläsaren.

Kan driva en till vansinne när man sitter med en story som måste iväg…

I söndags natt fick jag åka till hotell Landmark här i Bangkok och sätta mig i deras lobby som har fungerande WIFI för att kunna få iväg storyn. Klockan 02,30!

Var i kontakt med managern på stället jag bor på och hon kunde ju bara beklaga vad som hänt, jag påpekade att det varit så här i tre veckor utan att det blivit bättre. Men nu skulle de fixa det lovade hon. Amazing Thailand!

Var ute och skulle köpa en ny toner till skrivaren idag och såg att det faktiskt var billigare att köpa en ny skrivare med tillhörande toner. Blev en ny skrivare och sen så skänkte jag den gamla till skolan här bredvid.

En positiv nyhet är att GPS grunkan verkar funka som vi tänkt nu, håll utkik de närmsta dagarna efter ett “live” test på bloggen.

 Det verkliga elddopet blir när jag åker till Siem Reap i Kambodja nu i slutet av månaden.

Som de flesta redan vet så kraschade ett av flygbolaget One-Two-Go´s flygplan vid landning i Phuket. Bolaget har en ålderstigen, för att inte säga antik, flygplansflotta med en massa gamla Jumbojet plan som står och väntar på reservdelar. MD-82:orna som används i trafiken just nu har runt 20 år på nacken. Bland annat SAS flyger mycket med denna flygplanstyp.

Att vädret spelat in är ganska klart, planet ska ha dragit på för att avbryta landningen men istället tappat mer höjd och slagit i landningsbanan med bakänden på planet och sedan fortsatt in i staketet runt banan. Just nu är 88 personer bekräftat döda, deras nationaliteter är inte offentliggjorda just nu. Flygbolagets hemsida ligger nere och callcenter linjen har brakat samman.

Phukets flygplats är stängd idag och under morgondagen, planerar ni att åka ner så skjut på det ett par dagar.

Allt är inte trevliga jobb när man jobbar som korrespondent, men jobbet måste göras ändå.

Mycket kommer säkert att komma fram under de närmsta dagarna rörande omständigheterna men det enda man kan göra just nu är att tänka på de omkomna, skadade och deras anhöriga.