Christensen om Thailand

I Sverige var det Volovo med sin Volvo PV modell som satte landet på hjul, i USA T-Forden och i Tyskland VW Typ 1 eller bubblan. I asien var det Hond Cub eller Dream som den kom att kallas.

 Det är världens med råge mest sålda motorcykel me över 50 miljoner exemplar sålda under åren. En ram i pressad plåt, driftsäker fyrtaktsmotor, helkapslad kedja, effektiva bromsar, automatkoppling och ett bekvämt stänkskydd för benen lät framgångsreceptet för Honda. 

Givetvis har den förändrats en del och i Thailand säljs numera en variant som heter Honda Wave som är en lite “hottad” modell. Men motorkonstruktionen är den samma och de stora förändringarna är att numera är ramen av rör och man kan få skivbromsar till den. Annars finns grundkonceptet kvar.

I Sverige säljs den som Honda Innova och den tillverkas här i Thailand.

Så vad har allt detta med mig att göra?

Jo, jag ska ut och införskaffa mig en dylik för att ta mig runt här i Bangkok och är på väg till affären nu. Har spenderat två-tre veckor på att hitta något prisvärt begagnat och kommit upp med noll och intet. För dyrt i förhållande till skicket så det blir en ny istället.

Sen om det blir deluxe modellen med elstart, bränsleinsprutning och digitala mätare eller en snikvariant återstår att se.

Håller på att förnya mitt visum och arbetstillstånd, en strulig process minst sagt.

För att få verka som utländsk journalist i Thailand måste man ansöka om tillstånd från utrikesministeriet, det skulle ta en dryg vecka från det jag ankom till Thailand enligt ambassaden i Stockholm, det tog nära 4 månader att få allt klart.

En process som tydligen inte de flesta är intresserade av att gå igenom då vi endast är tre svenskar som har rätt visum och arbetstillstånd enligt utrikesministeriet, Aftonbladet, Expressen och Svenska Dagbladet.

Fast det är ju långt fler journalister som verkar här, de jobbar helt enkelt olagligt. Det är ju upp till dem men som journalist är det lite svårt att konkurrera med folk som i princip ger bort sina reportage. Fast de brukar inte hålla så länge i det långa loppet utan åker snart hem till Sverige igen.

I vilket fall som helst är det dags att börja förnya det nu och då krävs det en hel del papper samt översättning av minst tre artiklar jag gjort de senaste året om Thailand. Men det är bara att sätta igång. 

Ska även ut och försöka göra en större, livsfarlig men nödvändig investering idag. Mer om det senare.

Har haft en del strul med internetanslutniungen plus att jag under veckan som gick varit “förvisad” till Erawan hotel i Bangkok.

Nej, Aftonbladet har inte helt plötsligt börjat ösa pengar över mig så att jag har råd att bosätta mig på en 5-stjärnigt hotell. Anledningen var den årligen återkommande mässan IT&CMA.

IT&CMA?

Incentive Travel and Corporatetravel Management. De som arrangerar “belöningsresor” till duktiga säljare och sköter stora företags resekonton är målgruppen för mässarrangörerna. Samt media då där de får möjlighet att berätta om nyheter i branschen.

Mässarrangörerna hade ett par rum över så jag tog beslutet att prova på Erawan hotell eftersom det låg väldigt nära den nya mässhallen Bangkok Convention Center som ligger precis bakom det som tidigare var World Trade Center men numera heter Central World Plaza.

Normalt sett får man spendera timmar i buss för att nå Bangkoks stora mässarenor och därför var den här mässan mycket smidigt placerad i och med att alla delegater faktiskt kunde gå dit från sina hotell på 5 minuter.

Förra året hölls den i Pattaya så jag tycker nog detta var ett steg uppåt…

Så se upp, i en affärstidning för resebranschen kan du snart läsa en massa siffror och statistik som har sitt ursprung från denna mässa.

Ledsen för att det dröjt med uppdateringarna, har varit och gjort en del jobb och har nu eventuellt ett bra scoop på gång som kommer att ge rejäla rubriker hemma i Sverige. Mer om det senare.

 Fick äntligen mitt bredband installerat och efter lite anslutningsproblem första dagen verkar nu allt gå som det ska. Hade en målare, från Helsingborg, på besök och för att måla lägenheten bra så är det bara att börja om från början…

Thailändska hantverkare är inte att lita på om man ger dem fria händer. De har använt för lite spackel så att väggarna är otroligt ojämna, färgen har de blandat ut så till den milda grad att den nästan är genomskinlig och annat lite allmänt uselt arbete-målerijobbet vill de ha 12 000 baht för enligt fakturan. Blir nog inga pengar till dem.

Nästa vecka är det en månad sen demonstrationerna i Burma startade och hamnade på världens löpsedlar. Nu är det tyvärr lite tystare om Burma vilket är synd då militärjuntan fortsätter att förtrycka folket och gärna ser att medias strålkastarljus flyttas någon annanstans.

Jag reste i Burma för ett par år sedan och mötte då ett oerhört vackert land med en väldigt vänlig befolkning som är utfattiga på grund av generalernas misskötsel av landet under de senaste 45 åren.

Tänkte bjuda er på några bilder, vi börjar utanför Bagan som efter det gigantiska Angor i Kambodja måste vara ett av de största tempelområdena i världen.

Men vi börjar på marknaden där denna unga mamma fanns med sin dotter

 Vid det lokala templet träffade jag dessa tre novismunkar, för de flesta i Burma så det enda möjligheten att få en utbildning eftersom det är bara militären och deras familjer som får gå i de bästa skolorna

Transporter i Burma utförs fortfarande mestadels med vagnar dragna av oxar eller hästar, det känns verkligen som man flyttats tillbaka 50 år i tiden.

Runt tempelruinerna som skadades svårt av en jordbävning 1976 används marken fortfarande till odlingar och området har till stora delar fått vara orört från massturismen

Fick byta hästskjuts på ett ställe och barnen samlades snabbt runt den vilsne västerlänningen och tittade nyfiket på allt. Vuxna i Burma undviker helst att tala med västerlänningar då det finns angivare överallt. Men är man på tu man han med dem så brukar de vara ganska frispråkiga när de vet att ingen annan burmes finns inom lyssningsavstånd. Lite DDR känsla över det hela.

På U-bien bridge som är världens längsta teakbro som ännu används satt denna lilla flicka och sålde blommor, undrar hur det är med henne nu? Får hon gå i skola? Mår hon bra? Frågorna hopar sig i skallen på en när man tänker tilbaka de två år som har passerat. sen jag var i Burma.

Åskan har dundrat i Bangkok hela morgonen och kvarterets hundar har svarat upp i en kakafoni av ylande mot Tor som tydligen är ute och svingar sin hammare i Bangkok också.

Det är en märklig stad, mitt ibland hyreshus och dyra condominiums ligger vad som närmast kan betecknas som en kåkstad, jag kan titta ner på den från mitt fönster. På vad som förmodligen är otroligt dyr mark att äga ligger en del av thailands själ, landsbygden.

Väntar på en leverans av kontorsmöbler, de skulle kommit vid 10 och nu är snart klockan 12. Hoppas de inte dröjer för länge så att jag missar min lektion tillsammans med Miss Universum.

Har varit lite sjuk de senaste dagarna, har varit hektiska veckor arbetsmässigt och nu när det lugnade ner sig så kommer smällen. Känner mig bättre idag så det lokala apoteket ska inte få sälja på mig en massa piller.

Noterar även att HIF gått till gruppspel i UEFA-cupen och fick inte Marjan som han ville också, att få besöka Ali Sami Yen stadion i Istanbul och Galatasaray.

Kanske skulle kolla vad Turkish Airlines tar för en biljett Bangkok-Istanbul tur och retur…

Fixade bredband i fredags, använde mig av en välbeprövad thailändsk taktik.

 Åkte ut till Fortune Tower på Ratchada road och klev in på True´s servicecenter. Med mig hade jag två blanketter, på thai, som jag hämta en vecka tidigare och nu fyllt i.

Väl framme vid disken säger killen att jag inte kan få något internet ännu för att de inte har några lediga anslutningar i min byggnad.

De flesta hade gått därifrån då lite lagom molokna.

Inte jag.

–Förra veckan fanns där ledningar sa jag, annars hade jag väl inte gjort mig besväret att fylla i alla dessa papper? Ska erkännas att det var en liten vit lögn från min sida.

Han ser lite besvärad ut och ringer upp någon annan för att kolla.

–Tyvärr Mr Christensen så finns det inga lediga anslutningar i min byggnad, vi ringer dig om två månader när vi kanske fått något ledigt.

–Vad ska jag göra fram tills dess då? Då måste jag ta internet med TOT (Thailands motsvarighet till Telia) och då blir det ju inga pengar till er?

Mer telefonsamtal följer och efter en stund ber de mig återkomma om en halvtimme. Väl tillbaka så har allt fixat sig och de kommer och installerar på fredag.

Tjat lönar sig alltså!

Det är färdigmålat i lägenheten, det är inte bra men acceptabelt. Ägaren till firman var och inspekterade idag och var nöjd med sina arbetares insats. Det var han ensam om.

Han har gett den förre ägaren en specificerad delfaktura på 132 500 THB. Vilket är åt helvete för mycket med hänsyn till kvalitén på arbetet.

Kommer dock att dröja inna det blir färdigt här, om det någonsin blir det?

Tänk om Sverige tog initiativet till att bojkotta nästa års OS i Kina?

Kommer givetvis inte att hända eftersom Sverige har blivit en liten feg makt i utkanten av världspolitiken. Men tänk om de nordiska länderna tog första steget och sa att de skulle bojkotta OS om inte Kina utövade påtryckningar mot militärregimen i Burma.

 Först skulle kineserna skratta åt norden men om fler länder i väst följde det nordiska exemplet så skulle snart Kinas planerade PR drive inför OS skjutas i sank. Det skulle allvarligt bekymra makthavarna i Peking, vilket ett antal hundra döda demonstranter och tusentals politiska fångar i Burma inte verkar göra.

Mardrömmen för dem är ju ett OS där bara Kina, Zimbabwe, NordKorea och Myanmar deltar.

Idrott och politik hör inte ihop men visst hör idrott och solidaritet ihop?

Man kan säga mycket om Olof Palme men han var inte rädd för att lägga näsan i blöt oavsett konsekvenserna. Palme var statsminister och inte utrikesminister, någon som vet vem som var utrikesminister under Palmes tid?

Carl Bildt har sedan han tillträdde rest och rest men inte uträttat särskilt mycket, en mycket lågmäld utrikesminister. Det hade jag faktiskt inte väntat mig när han tillträdde?

Men frågan är om han har Palmes “ballar” och vågar uttala sig obekvämt eller om han bara försöker gömma sig för kritik nu när ministrarna verkar falla en efter en i Reinfeldts regering. Ska tilläggas att alla utrikesministrar sverige haft på senare tid varit jävligt veka och färglösa, undantaget är Anna Lindh som vågade ta bladet från munnen i viktiga frågor.

“Därför är bombningarna ett illdåd. Och av det har vi många exempel i den moderna historien.

Där har våldet trimuferat, men eftervärldens dom har fallit hård över dem som burit ansvaret. Nu fogas ett nytt namn till raden:
Hanoi - julen 1972.”

Ur Olof Palmes så kallade Jultal år 1972, USA plockade hem sin ambassadör från Stockholm eftersom de ansåg sig förnärmade av Olof Palme och den lilla nationen Sverige. Det krävdes “ballar” av Palme för att stöta sig med mäktiga USA, har Carl Bildt “Ballar” nog att stöta sig med det idag mäktiga Kina?

Kambodja?

Folkmord, tortyr, Pol Pot och elände är väl det som de flesta förknippar landet med.

Men landet har förändrats de senaste åren, turismen blomstar och under år 2006 kom över 1,7 miljoner turister till landet. Det är till och med så att för första gången i historien kommer Kambodja att förbindas med en flyglinje till europa som går non-stop. Den går till Stockholm och flygs av Fritidsresor med slutmål i badorten Shianoukville.

Det största turistmålet är annars de fantastiska templen utanför Siem Reap, Angkor Wat. För 1000 år sedan var det världens största stad med över 1 miljon invånare och huvudsäte för det mäktiga Khmer imperiet.

Alla ser dock inte Kambodjas utveckling med blida ögon, Jan Myrdal är kritisk och menar i detta http://www.aftonbladet.se/kultur/huvudartikel/article364893.ab debattinlägg på Aftonbladets kultursidor att Pol Pot hade lyckats skapa drömsamhället (För Jan Myrdal?) om han bara fått fortsätta lite till. Kanske dags för Myrdal att släppa sargen och komma in i matchen som man säger på hockeyspråk?

Tortybrits på S-21 fängelset i Phnom Penh, golvet är fortfarande fläckigt av blod

Efter ett tag när folk som fördes till S-21 insåg vad som skulle ske började de att hoppa ut för att begå självmord. De röda Khmererna satte då upp taggtråd för loftgångarna så att ingen skulle undslippa tortyren.

Pol Pot, Noun Cheua, Kheiu Sampan, Leng Sary, Deuch, Ta Mok, Som Sen och de andra höjdarna inom Khmer Rouge tillhör alla samma skrot och korn som Stalin, Hitler, Kung Leopold den andre av Belgien, Augusto Pinochet och tusentals andra bestialistiska despoter runtom i världen.

Kranium samlade i en Stupa ute vid Chuong Ek, The Killig Fields, utanför Phom Penh. Många turister har varit här och förfärats över de röda Khmerernas grymhet. Det mest skrämmande är att det fanns över 300 sådana platser runt om i Kambodja.

När man går runt ute vid The Killingfileds hittar man benrester och kläder från de uppskattningsvis 30 000 som ligger begravda här. På bilden ser man ett handfängsel gjort av lite kabel. Förmodligen för ett barn vars små händer skulle kunna slippa ur ett vanligt handfängelse.

Jan, det är inte fel att ändra sig när andra fakta kommit upp till ytan. Birgitta Dahl gjorde det så varför kan inte du acceptera sanningen om de röda Khmererna?

Inte för att Kambodja är en större demokrati idag, Hun Sen som hoppade av från de Röda khmererna styr landet med järnhand men det pågår inget mnassmord i landet idag.

Just nu funderar jag på hur det går till inne i Burma, vet inte vad Jan Myrdal tycker om Burma men eftersom Kinas massaker på Himmelska fridens torg 1989 avfärdades som en nödvändighet av Jan Myrdal så ska vi nog inte räkna med att han sympatiserar med Aung San Suu Kyi och NLD.

Tillbringat två dagar i Mae Sot, en smutsig gränsstad på väg mot Burma. Här flockas allehanda skumt folk som smugglare av narkotika, teak, vapen, utrotningshotade djur samt givetvis en hord av människosmugglare. Samt förmodligen Thailands och Burmas mest förmögna gränsvakter.

För att allt detta ska komma över gränsen krävs det en sak, uncle sams greenbacks. US dollar alltså. Det går även att fixa visum till Burma här men just nu krävs det dollar i rejäla högar på båda sidor av gränsen. Utan någon som helst garanti för att det ska lyckas. För dyrt och osäkert, de lämnar ju inte precis några momskvittion.

 Det är inte tillrådligt för en journalist att ta sig i i Burma just, militären spårar alla och ser till att de utvisas i rappet. Eller får tillbringa en tid i Insein fängelset utanför Rangoon. Fullständigt livsfarligt att visats där nu med andra ord så i måndags kväll tog jag mig tillbaka till Bangkok och lämnade denna vansinniga plats på gränsen till Burma