Christensen om Thailand

Kommer ni ihåg den gamla filmen med Burt Reynolds som “The Bandit” och Jackie Gleason som Sheriff Buford T. Justice?

En sådan här typisk bilkrascharfilm från 1970-talet. Såg den igår när jag ändå satt hemma och kurerade min förkylning. Inget cinematografiskt mästerverk men visst skrattar man fortfarande åt en hel del scener.

 Nåväl idag kändes det bättre med förkylningen och jag beslöt mig för att åka till Panthip Plaza, bland annat för att skaffa mig fler visitkort. Ut i trafiken på min Honda Wave, först bort om Sukhumvit soi 63 eller som den också kallas Ekkamai för att leta efter IKEA´s showroom här i Bangkok. Trots en noggrann vägbeskrivning lyckades jag inte hitta stället. Nåväl, får ringa Valter på IKEA på måndag och be om mer assistans så kanske jag hittar dit tillslut?

Tankade för 80 baht, full tank, när jag ändå var på Ekkamai och sen susade jag vidare på Petchburi road mot Panthip. Mitt under motorvägsbron blir jag invinkad av polisen!

 Hmmm, det är nu de ska skinna mig på pengar tänker jag.

–Goddag säger polisen, du körde i en bussfil precis och det är inte tillåtet, såg du inte skylten vid Soi Nana?

–Jo jag såg en skylt men eftersom allt stod på thai så begrep jag inte det utan följde med strömmen av alla andra motorcyklar, säger jag.

–Får jag se på dit körkort säger polisen.

Jag halar fram mitt internationella körkort tillsammans med mitt svenska som han granskar ingående.

–Det kostar 1000 baht i böter att köra i bussfilen, säger polisen.

–Jag har inga pengar kontrar jag med.

–Har du inte 1000 baht?

–Nej, jag letar i fickan och får fram 18 baht och 75 satang som jag visar upp för honom

–Du har alltså inte mer?

–Nix, men ge mig ett inbetalningskort så fixar jag det på måndag.

Sen börjar polisen skratta och jag funderar på vad det betyder?

–Okej, du kan köra. Bensinen har ju blivit så dyr ändå säger han och vinkar iväg mig.

Jag drog en liten fuling för i sedelklämman långt nedstoppad i fickan hade jag 5000 baht. Fast den plockade jag ju aldrig upp ur fickan.

Fast den här polisen sprängde ju inte några blodkärl för det vilket sheriff Buford T. Justice säkert hade gjort…

Puhhh, förkylningen har flyttat från halsen upp i näsan. Så nu nyser jag i tid och otid. Men febern börjar släppa och det är ju ett tecken på att det går åt rätt håll.

Har ändå hunnit med en massa arbete denna veckan plus fyra dagar i skolan, det är kanske mest gnäll från min sida trots allt?

Jag tycker inte om att knapra piller, thaländarna rusar till ett apotek vid första nysningen och begriper inte varför jag inte gör samma sak? Vet inte, för att jag är envis och tjurskallig kanske?

Nu har jag bara två jobb som ligger och väntar samt ett par hobbyknäck för en fotbollstidning. Känns skönt att inte ha så mycket som väntar.

Sverige gick vidare till EM även om de höll oss på halstret. Lagerbäck har gjort det bra, femte raka slutspelet han lotsar oss till. Väl där fixar vi för det mesta gruppspelet men åker direkt i kvarten. Varför då kan man undra?

Jo Lagerbäck är ingen slutspelstränare, han trivs bäst när han får analysera en motstånadare långt i förväg som man kan i ett kval eller i ett gruppspel. Men i de så kallade knock-out rundorna har du kanske bara en vecka på dig att analysera motståndet och det är för lite tid för Lagerbäck och kompani. Tyvärr.

Thailändarna är deppade, deras “favorit” landslag England missade slutspelet.

Som nam naa säger jag, vilket betyder skyll dig själv. Engelskmännen fick ju äntligen en Engelsk coach efter den där svensken som förstört deras landslag och nu låg ju vägen öppen mot EM guld…

Tror Svennis innerst inne myser lite just nu…

I fredags var Mr Sven Goran Erikksen på besök i Bangkok, iallafall stavades namnet så på de officiella papperna från Manchester City som jag fick i näven vid presskonferensen.

Uppdraget var att skriva kontrakt med tre thailändare till Manchester Citys trupp. De flesta var dock eniga om att det hela mest var en PR kupp från klubbens ägare Thaksin Shinawatra. Spelarna håller inte den kvalité som krävs för att spela i Premier League och timingen är lite märklig med tanke på att transferfönstret i europa inte öppnar förrän i januari.

Men då har inte Thailand val utan det har man den 23 december…

Det var många som misstänkte att Thaksin skulle använda sitt köp av Manchester city för att hålla sig kvar som en politiks inflytelserik figur i Thailand och det har vi just sett ett exempel på. Väger det jämt och det partiet som Thaksin stödjer, de heter “People Power Party” efter att “Thai Rak Thai 2″ inte godkändes, kommer Thaksin säker att skicka Svennis till Thailand igen för att köpa Thailändska spelare, låt oss säga senast den 20 december är den affären klar?

Nu har jag ju förmånen att jobba åt en tidning som har för vana att göra sig till ovän med allt och alla, Svennis ville alltså inte prata med mig. En halv dag bortkastad på att vänta på en intervju!

Funderar om jag ska fråga efter en lista på vilka människor som ligger i konflikt med tidningen? För att spara tid alltså…

För att fortsätta på skvallerspåret så sågs inte Nancy till…

…men jag vet inte om Svennis tänkte så mycket på det?

Trött. Sängliggande. Hostande. Feber….

Med andra ord är jag förkyld, en speciell upplevelse i drygt 30 graders värme. Utöver det så har jag massor att göra, tre grejor som ska vara klara imorgon tisdag, skola och sen ska True komma och byta ut min telefonledning.

Nu blir det en kopp varmt te för att se om jag kan jaga bort det täppta i halsen…

Ingen Elvis på Graceland men väl i Kata beach där han underhöll lunchgästerna

Första gången jag kom till Phuket var drygt tio år sedan, hamnade på Karon Beach och ett hotell som hette Karon Villa. Var egentligen meningen att jag skulle till Turkiet men jag klev in på fel resebyrå…

Det visade ju sig att det blev rätt till slut då Wilhelmina, jo hon hette det, övertalade mig att åka till Thailand istället. Visste nog inte riktigt vad jag gett mig in på då och när jag landade på Bangkoks flygplats och väntade på planet till Phuket var jag helt lost.

Väl på plats blev jag körd i en sådan där golfbil till min bungalow och all personal var så artiga och trevliga. Stupade i säng grymt jetlaggad. Vaknade klockan 17 lokal tid och gick till hotellet för attt äta, åt och satte mig sen i baren för att dricka någon öl.

Väl där träffade jag på Chris från Belgien. Han var i ungefär samma läge i livet som jag  och efter att vi bekantat oss över ett par öl så bestämde vi oss för att ge oss ut. Vilken natt det blev…

Chris är numer gift med Leezil från Cebu i Filippinerna och stolt pappa till en son samt extra stolt styvfar till Leezils äldre son. Han har efter 5 år i Belgien lärt sig Franska och Flamländska utöver den Engelska, Spanska och Tagalog han kunde innan och nu planerar han att läsa till läkare. Det visar att ger man bara barn rätt uppmuntran och förutsättningar kan de klara allt, oavsett var de kommer ifrån.

Efter att under ett par dagar kryssat runt bland de oexploaterade öarna i Phan Nga bukten kom jag igår till Phuket, närmare bestämt till Patong.

Jag tog in på Phuket Graceland ett ganska stort men ände lugnt beläget hotell i norra delen av staden. Gångavstånd till det mesta och lugn och ro runt hotellet.

Phuket har dock problem, transporterna till exempel. Taximaffian styr samhället med en järnhand och en enkel transport inom staden med en tuk-tuk kostar minst 200 baht. Det är ungefär vad jag betalar från min lägenhet inne i centrala Bangkok ut till flygplatsen i en luftkonditionerad taxi, här kommer man ett par kvarter på ett lastbilsflak för samma summa. Det finns visserligen så kallade Taxi meters även i Phuket, men de får inte hämta passagerare i strandorterna för Taxi maffian, myndigheterna väljer att köra huvudet i sanden och hävdar att det inte finns någon taximaffia eller några begränsningar var taxibilarna får hämta eller lämna.

Maffian har upplyst förarna om det ohälsosamma i att ignorera deras beslut. De ska ha monopol på att skinna turisterna med mydigheternas goda minne…

Graceland i Memphis var Elvis bostad fram till han dog 1977. Här på hotellet finns ingen Elvis men det finns säkert någonstans här i Patong som gör sitt bästa för att imotera “The King” denna bilden är dock hämtad från Bangkok och Radio City.

En sak jag alltid undrat över, varför nästan alla elvis imitatörer runt om i världen alltid stylar sig efter elvis Las Vegas period komplett med paljettbeströdd sparkdräkt och allt?

Upp tidigt för att flyga till Phuket och besöka lite hemliga ställen, bortom turiststråken. Jo det finns fortfarande gott om sådana ställen bara man ger sig tid. Håll ögonen öppna i veckan så ska ni få se.

I Thailand så är det just nu säsong för att öppna nya satsningar i nattlivet. Ibland är det helt nya ställen som poppar upp och ibland är det en uppfräschning av något gammalt ställe. Gemensamt är dock att de alla öppnas med dunder och brak assisterade av fyrverkerier och knallskott under halva (ny)öppningsnatten.

Mitt nattsömn har inte varit speciellt god. 

Tyvärr var det mest skitväder och blåsigt i Hua Hin just nu så jag tänkte råda bot på det genom att ta mig till Phuket och Khao Lak i helgen. Släpar nog med mig datorn så att jag kan blogga längs med vägen.

 Fast först måste jag arbeta lite i Bangkok.

Ska åka iväg till Hua Hin för ett snabbt jobb men ska förhoppningsvis hinna med en runda på stranden också. Tar med kameran så att jag kan bjuda på lite bilder sen.

 Jobb förresten…

Har jobbat som frilansare i drygt 10 år och nästan aldrig gjort några skrivna överenskommelser på vilka knäck jag sålt in. Kom överens med en redaktör om ett par jobb i augusti, gjorde ett av dem med de utlägg som det medför och sen fick jag reda på av den nytillsatte redaktören att de  inte var intresserade längre! Tack för den…

Blir att skriva kontrakt i fortsättningen så att man inte går bankrutt. 

Men ibland räcker inte ens ett kontrakt.

 Gjorde ett stort reportage från Nya Zeeland för ett par år sedan om att köra runt med husbil, allting inriktat på en 50+ läsarskara. Hade ett kontrakt med alla detaljer specificerade och åker iväg. Gör jobbet med utlägg på sammanlag 25 000 kronor. Lagom till jag skickar in jobbet går tidningen i konkurs och mitt kontrakt landar bland oprioriterade fordringar längst ner i högen…

…snikvariant av Honda Wave som numera står parkerad i garaget.

 Hade egentligen bestämt mig för en 125 kubikare med bränsleinsprutning, elstart och en väldigt vacker orange färg.

Tyvärr fanns den inte kvar när jag kom till butiken, det är problemet med att vänta för länge.

 Så då valde jag att köpa en basicvariant istället, 100 kubiks motor, kickstart och en traditionell svart/silver lackering. Enda lyxen är skivbroms fram vilket kan vara nog så viktigt i Bangkoktrafiken. Sen kostade den 15 000 baht mindre också.

Fick en hjälm på köpet, ser ut som en hjälm som man har när man rider på en häst. Hjälmen är gjord av lövtunn plast med ett konstläderöverdrag. Känns som om jag varit säkrare med en plastpåse från Ica lindad runt skallen.

Tar man sen med det faktum att hjälmen inte är storleksanpassad till nordiska skallar utan bara finns i ”freesize” så inser man att man måste skaffa något annat att ha på skallen. Iväg på hojen till närmsta specialiserade motorcykeldetaljist för att införskaffa en mer lämplig hjälm.

Den är säkert inte godkänd enligt svenska normer men den passar och känns mer som om den skulle kunna ta en smäll utan att dela sig.

Kommer med mer info om mina bravader i Bangkoktrafiken så småningom, håll ut…