Här har ni en bild på dörren som kostade mig 2 månaders sjukskrivning och 3 månaders rehab, den finns på The Landmark Hotel i Bangkok. Jag hade parkerat bågen i garaget och gick mot dörren för att ta mig upp i The Landmark plaza där jag hade ett inbokat möte med en kollega.
Höger halva av dörren var då blockerad av en stor ventilationsslang, de hade lyft ur glaset på den sidan och ersatt det med en spånskiva. Alltså förutsatte jag att man skulle använda vänster dörrhalva, inga skyltar eller avspärrningar visade på något annat. Det låg lite mer byggskit vid dörren och eftersom vänster sida inte hade en trappa utan en ramp så gick jag ner för den.
I slutet av rampen låg det någon sorts olja som gjorde att jag halkade och brakade med huvudet före in i dörren. Krasch, bom, bang!
Som ni ser är den sidan ersatt nu.
Glaset i dörren krossades i stora skärvor och på vägen ner i backen såg de till att skära av tre senor på höger hand ner till handbenen, ett tre centimeters jack på vänster hand och ett tio centimeters jack i vänster ben.
Lite groggy av smällen noterade jag kvickt att höger hand inte såg bra ut, det forsade blod ur handen. Jag höjde den över huvudet och det minskade blodflödet. Parkeringsvakten kom rusande och tillkallade mer hjälp och de eskorterade mig blödande till hotellets sjukstuga där sköterskan som mestdels pysslar med att dela ut huvudvärkstabletter fick lägga ett tryckförband för att stoppa blodflödet. Strax efteråt kom en städerska och torkade upp blodet som jag hade spillt längs med vägen.
Sen in i en taxi till Bumrungrad sjukhus, det var närmast, där jag släntrade in i akutmottagningen och tänkte först sätta mig och vänta på min tur när en sköterska noterade min röda lindande hand. Snabbt så lade hon mig på en brits och de kollade blodtryck och konstaterade snabbt att jag behövde akut operation.
De klippte av mina kläder då de inte visste om jag brutit några ben, fick lite sprutor och de rengjorde och sydde igen mina “små” sår på händerna och benen i akuten innan de rullade upp mig till röntgen. När det var klart konstaterade läkaren att inga ben var brutna, vilket var bra för annars hade operationen blivit mycket mer komplicerad.
Olyckan hände vid 15,30 tiden, jag kom till sjukhuset ungefär 45 minuter senare och vid 19-tiden rullade de in mig till operation. Då var jag övertygad att jag skulle vakna upp utan tre fingrar på höger hand, de var helt blåa i färgen när jag tittade på dem innan operationen.
Tre timmar senare var operationen färdig och de rullade ner mig på mitt rum. Varannan timme kom en sköterska och kollade tempen och blodtrycket, mitt i natten fick jag nog något starkt i en spruta eftersom smärtan försvann efter det. Konstigt nog gjorde det inte så ont efter själva olyckan, men efter operationen när det svullnade innanför gipset…jisses vad det kändes.
Dagen efter fortsatte proceduren med blodtryck och temperatur, avdelningsläkaren tittade in och var mycket nöjd med utvecklingen, han meddelade att jag kunde nog åka hem efter att plastikkirurgen som utfört operationen kommit och tittat på det hela vid 16-tiden.
Han kom och var också nöjd med vad han såg och tyckte jag kunde åka hem så fort jag var klar med det ekonomiska.
Det ekonomiska ja…normalt sett har jag alltid mitt kreditkort och pass/id med mig. Men inte denna dag. Ringde SOS international men då det var tveksamheter om vart jag var skriven så kunde de inte ställa någon betalningsgaranti till sjukhuset.
Trots detta så gjorde sjukhuset alla ingrepp utan att veta ifall de skulle få några pengar eller inte. Lösningen blev nu att en man från ekonomiavdelningen fick åka med mig hem och där dra mitt kreditkort på 52 981 Thailändska baht.
Äntligen hemma! Men det var bara början på prövningarna, resten kommer snart i en blogg nära er…
