Christensen om Thailand

I tisdags lyckades konstitutionsdomstolen med det som tre månaders demonstrationer och undantagstillstånd misslyckats med-att får premiärministern Samak Sundaraveij avsatt!

Tänka sig vad en frukost kans ställa till med…

 Nu står det ganska klart i konstitutionen att man som PM inte får jobba extra utan ska koncentrera sig helt och fullt på Thailand. Nu hävdade Samak i och för sig att han inte fått någon betalning utan jobbade gratis. Men hans chaufför hade fått 20 000 baht i ersättning för ingridienser och bensinkostnader. En summa som med råge överstiger kostanderna som Samak kan ha haft.

Partiet PPP meddelade dock direkt att de skulle åternominera Samak som PM under fredagens session, något som mötte stark kritik från oppositionen och även klart skulle ökat risken för att militären lägger sig i.

De såg det som ett klart trots mot den thailändska domstolen och den av armén utarbetade konsttutionen från år 2007.

Men när fredagen kom så visade det sig att Samak inte bara saknade stöd från sina koalitionspartier, även hans eget parti var djupt splittrat i frågan och endast 161 ledamöter fanns på plats till omröstningen. Det krävs minst 235 närvarande ledamöter för att kunna genomföra en omröstning så det fick skjuta upp till nästa vecka.

Samak lämnade församlingen arg som ett bi och vägrade att kommentera något till pressen, senare på kvällen meddelades det att han väljer att dra tillbaka sin kandidatur och kommer att avgå som partiledare för PPP.

Nu under helgen pågår det kohandel inom PPP, kan tänka mig att det rings många samtal till en “rådgivare” i London om hur man ska göra för att inte riskera att koalitionen spricker och stödpartierna vandrar över till Demokaterna.

Här har ni de olika kandidaterna och deras för och nackdelar.

Somchai Wongsawat. TF Premiärminister och Utbildningsminster
För: Stöds av Isan Pattana fraktionen
Emot: Thaksins svåger, Isan Pattana fraktionen fällde Samak, Ogillas av Buri Ram fraktionen under Newin Chidchob

Surapong Suebwonglee. Finansminister
För: Buri Ram fraktionens andra val efter Samak, anses vara kunnig även av oppositionen
Emot: Nära vän med partirådgivaren i London, för nära? Stöds inte av Isan Pattana fraktionen

Sompong Amornwiwat. Justitieminister
För: Den som förmodligen skulle skapa minst kontroverser
Emot: Inte populär hos Londonrådgivaren, populär hos oppositionen?

Dark horses i racet.

Banharn Silpa-Archa. Partiledare för Chart Thai
För: Rutin från Thailändsk politik, van vid att vända kappan efter vinden. Skulle accepteras av oppositionen.
Emot: Kommer inte från PPP, Banharn kallas inte för “The slippery eel” för inget, opålitlig när det gäller solidaritet. 76 år gammal.

Chavalit Youngchaiyud. Pensionerad partiledare?
För: Har stått utanför de senaste årens politiska cirkus, nära vän med Thaksin,
Emot: Sist han var PM så hamnade landet i sin värsta ekonomiska kris någonsin, även känd som “Mr Shave a lot” för sin förkärlek till mutor. 76 år gammal.

Abbhisit Vejjajiva. Partiledare demokraterna
För: Välutbildad, ingen militär eller polis bakgrund, yngre än de flesta andra och med en annan typ av utstrålning
Emot: De ovanstående egenskaperna brukar inte tilltala Thailändarna. Kommar att kritiseras omedebart om han “stjäler” koalitionspartierna från PPP och bildar regering

 Till sista som en eulogi över Samaks politiska karriär bjuder jag här på ett Youtubeklipp från hans legendariska framträdande i Al Jazzera. Varför han harklar sig hela tiden har jag ingen aning om?

http://www.youtube.com/watch?v=DuoqLiLSgnI

Demokrati (från grekiskans demos, folket, och kratein, styrelse) har bokstavligen den ungefärliga betydelsen “folkstyre”.

Det låter ju bra och något som vil alla borde sträva efter, Thailand fick officiellt demokrati 1932 när den absoluta kungamakten avskaffades. Men i realiteten har miltären styrt med hjälp av korrumperade politiker under största tiden fram tills idag. Låt oss titta på vad den amerikanske statsvetaren Robert Dahl säger kännetecknar en demokrati och därefter fundera på om det är applicerbart på Thailand idag.

Nej, Thailand är i mångt och mycket fortfarande ett feodalt samhälle där klasserna är tydliga och folk från lägre klasser ifrågasätter aldrig vad en Phuu Yai säger eller hävdar. En Phuu Yai är en större person, alltså, rikare, mäktigare, infytelserik eller från adliga släkter kan i princip komma undan med vad som helst i Thailand

Nej, nästan alla som öppet och högljutt kritiserar det rådande systemet släpas till domstol av den som de kritiserar med ärekränkningsmål hängande över dem. Principen är  att man röstar vart fjärde år och under tiden däremellan ska de som röstar bara sitta tysta och låta den valda regeringen sköta sitt. Utan kritik från väljarkåren eller andra.

Nej, utbildningsnivån i Thailand skiljer sig oerhört mellan landsbygd och städer. I Bangkok där de bästa och mest respekterade skolorna finns är också kritiken mot det rådande systemet som högst. Ingen regering har varit speciellt intresserad av att erbjuda högklassig utbildning till landsortsbefolkningen då de vet att utbildar man de obildade så kommer de snart att ställa krav på medbestämmande och inflytande. Något som kan rucka den rådande ordningen.

Nej, Thailand är en kleptokrati som gömmer sig bakom en illa dold fasad av demokrati. De flesta beslut som tas tar man för att gynna sina egna eller sina partikamraters personliga välstånd i första hand och man ser till landets väl i andra hand.

Detta är ett avgörande faktum som hittills inte fungerat i Thailand, är du rik, mäktig eller från “rätt” familj har du kunnat ställa dig över lagarna med hjälp av mutor, mord och kontakter. Thaksin Shinawatras hustru dömdes nyligen för skatteflykt och det kan vara en avgörande vändning, bara nu domstolarna fortsätter på denna bana och inte, som Thaksin hävdar, dömde dem som hämnd. Tiden vill visa vad som är rätt eller fel i det fallet.

Vad behöver Thailand just nu?

Förmodligen en samlingsregering med en bred väljarbas, som jobbar för landet i första hand. Det finns en del politiker, ofta utbildade utomlands, inom samtliga partier som har sunda och bra åsikter om hur man ska ta Thailand framåt. Problemt är bara att det är Phuu Yai som fortfarande styr, även i partierna.

Första offret har fallit i kaosets Bangkok, en PAD sympatisör från Khorat dödförklarades inatt efter att en regimvänlig mobb lyckats ta sig igenom muren av kravallpoliser som dagen till ära enligt besked från överordnade tagits ifrån sina batonger. Resultat 1 person död och 43 skadade som ligger kvar på sjukhus.

 Då det stod klart att polisen inte klarade av sin uppgift så tog den inflytelserika arméchefen Anupong Paojinda beslutet att skicka ut 400 militärpoliser i full mundering för att återställa ordningen. Anupong är känd som en man med hårda nypor och han kommer inte att acceptera att de två grupperna möts i en konfrontation igen.

 Jag spekulerade i det här scenariot redan igår efter att jag hört att Samak sparkat Bangkoks polischef som fram tills igår lyckats hålla grupperna isär. Ibland hatar jag att ha rätt.

Den nya polischefeen, av Samak utsedd, insåg att göra likadant som sin företrädare var ett säkert sätt att få sparken. Därför så “lät” han motdemonstranterna komma fram till PAD´s demonstration.

Under morgonen införde den hårt pressade men fortfarande obstinata premiärministern undantagstillstånd i Bangkok men protestranterna har inte gett sig av hemåt trots att undantagstillståndet förbjuder folksamlingar på mer än 5 personer. Imorgon hotar en generalstrejk i denna maktkamp som går så mycket djupare än man kan ana  vid en första anblick.

Vad kan rädda Thailand nu?