Christensen om Thailand

När väl dagen var inne för att bandaget skulle av så åkte jag till Bumrungrad och min läkare plockade av det tillsammans med skenan.

Nu kom nästa chock, det luktade för jävligt!

Men det är klart, efter att ha varit hermetiskt tillslutet under fem veckor i ett Bangkok där kvicksilvret inte var under 30 grader någon gång kan man ju tänka sig hur fräscht det var.

Sköterskan hjälpte till att skölja av och tvätta handen och armen efter som de fem veckorna utan rörelse hade gjort både hand och fingrar oerhört svaga. Plus att jag hade en stor svullnad på ovansidan av handen som gjorde att jag inte kunde böja fingrana så värst mycket.

Nu var det sjukgymnastik som gällde, först i bassäng för att träna upp muskulaturen sen var det att klämma på en sådan här gummiboll med handen så ofta jag hann. Gradvis kom musklerna tillbaka men det tog nästan ett halvår innan svullnaden lade sig helt.

Nu syns det lite dåligt men detta är ungefär två månader efter olyckan och högerhanden är fortfarande ganska svullen jämfört med vänstran.

Ärret syns ännu idag fast inte så tydligt längre, jag har svårt att böja handleden bakåt och ringfingret hänger inte riktigt med men annars är allt okej.

Väl hemma i lägenheten efter sjukhusvistelsen så pustade jag ut…

 Nu tillstöt nästa problem, hela högerarmen var paketerad i en mitella och fingrarna var ihoptejpade med strikta instruktioner att inte röra dem. Så skulle det förbli i minst 5 veckor.

För någon som är sjukt högerhänt som jag tillkom nu en massa problem, bara en sådan sak som att duscha och klä på sig med vänster hand utan att blöta ner högran är en prövning. Den första koppen kaffe jag drack på Starbucks inne på sjukhuset med vänster hand var en skakig en.

Första problemet när jag kom hem var disken, diskhon var full med smutsig disk. Jag hade inte ens ett vanligt glas rent till att dricka vatten. Tog hissen ner och jag hade tur, dörrvaktens dotter hade kommit för att leverera mat till sin far och hon tjänade gärna 100 baht extra på att diska hos mig. Det slutade med att jag anställde henne att komma på söndagarna för att diska, städa och tvätta hos mig.

Sen det här med jobbet.. hade ett större jobb om Kambodja för tidningen TravelNews nästan färdigt inför deadline den 1 februari men kunde ju inte gärna skriva det färdigt. Jag kontaktade redaktören Katarina och förklarade hur det låg till, hon förstod och skrev ihop de sista 10 % av jobbet själv. Tack Katarina! 

Ta mig fram på min motorcykel gick ju inte så det blev mycket taxiåkande och jag fick koncentrera mitt ätande till ett par utvalda restauranger där personalen hjälpte mig att skära upp eventuella köttbitar i små bitar så att jag kunde äta.

Handlar man på Carrefour för över 1000 baht så kör de hem det gratis vilket är bekvämt. Fast det blev en del onödiga inköp för att komma upp i rätt nivå.

Inte fasen kunde jag jobba heller, som journalist är man rätt beroende av att kunna använda båda händerna fritt.

Efter 5 veckor tog vi av bandaget, men mer om det imorgon.

I slutet på januari förra året skulle jag på ett möte i Landmark hotel i Bangkok, jag parkerade i garaget och stressade mot dörren, väl där halkade jag på något utspilld olja och skallde glasdörren så att den krossades. Fick ett 6 centimeter djupt jack i min högra hand plus lite andra skador. Jag har berättat om det tidigare här på bloggen.

Nåväl, iväg till sjukhus med taxi, chauffören frågade vilket jag ville åka till?

–Vi tar det närmaste sade jag, jag har försäkring! Trodde jag iallafall…

Det blev Bumrungrad på sukhumvit soi 3. Kom in på akuten där en jourhavande läkare konstaterade snabbt att jag behövde opereras inom det snaraste. Jag lämnade även mina uppgifter om försäkring till sjukhuset innan de rullade iväg mig på röntgen.

Inga ben var brutna i handen men såret gick ner till handbenen så operationen blev långvarig, så här såg det ut innan operationen

Jag opererades med lokalbedövning av en plastikkirurg, han visade sig vara en mycket duktig sådan visade det sig när jag träffade honom efteråt på återbesöken, när det hela var ihopsytt och man rullade ut mig till uppvaknandet såg det ut så här.

Jag var lite orolig när de rullade in mig till operation, pek, lång och ringfingret var nästan helt blåa och jag kunde inte röra dem alls.  Efter att jag legat på uppvaket rullade de iväg mig till ett rum där jag skulle ligga under natten. Det kom en sköterska och kollade temperatur och puls med jämna mellanrum, hon såg också till att jag fick något att äta och dricka mitt i natten.

Nu gjorde det ont, det gjorde jävluskt ont!

Innan hade jag knappt känt någon smärta alls men nu efter operationen med handen och armen i ett rejält bandage gjorde det ont. Vid fyra tiden på morgonen fick jag en spruta med något som förmodligen kostar skjortan på plattan i Stockholm och smärtan försvann.

Dagen efter så kom läkaren på återbesök, alla värden var bra och jag var smärtfri. Jag kunde åka hem på eftermiddagen om jag ville. Men sen var det försäkringen…

Sjukhuset hade under natten fått ett fax där det stod att jag saknade giltlig försäkring från SOS international. Vilket var märkligt då jag hade lägenhet i Sverige som jag hyrde ut i andra hand men ändå hade försäkring på. Jag ringde SOS i Köpenhamn och de sade att Folksam inte tog kostnaden, vafaan…

Räkningen var på 52 168 baht, jag hade för en gångs skull inte mitt kreditkort med mig utan det låg hemma i lägenheten. Efter lite diskuterande kom vi överens om att det skulle följa med en kille från betalningsavdelningen hem till mig och dra kreditkortet där. Sagt och gjort.

Sen fick jag tag på Folksam och efter lite palavrande där det till slut gick upp för dem att de skulle få betala i vilket fall som helst eftersom de försäkrade båda mina möjliga adresser i Sverige så skickade de pengarna in på mitt konto snabbt.

Sen betalt för sveda och värk var en annan historia.

Kontaktade hotellet som hänvisade mig til deras försäkringsbolag. Som efter en dryg månad kontaktade mig och förklarade att det var mitt fel och de inte tänkte betala! Det kändes nästan som om de ville att jag skulle betala för den förstörda dörren också?

Lagom kokande kontaktade jag en thailändsk vän som är advokat, han talade om för mig att jag skulle boka ett nytt möte med försäkringsbolaget där han var med. Mötet blev av och de diskuterade på thai som jag inte hängde med på. Helt plötsligt säger min advokat att vi ska gå därifrån. Sagt och gjort så marscherade vi ut från mötesrummet utan något avtal.

Ingen deal är gjord och efter en dryg vecka kontaktar försäkringsbolaget mig och erbjuder 25 000THB. Glöm det säger vi och efter ett par dagar så begär min advokat ut handlingarna från försäkringsbolaget för att förbereda en stämmning.

The Landmark är nu mycket irriterade på försäkringsbolaget, de har ett försäkringsbolag för att ta hand om sådana här grejor utan att behöva dra det hela genom en domstol. Efter ett par månaders dividerande kommer vi fram till en kompromiss som båda parter känner sig halvnöjda med. Man jag hade inte klarat det utan min advokatvän.

Handen då?

Jo, nu ett år efteråt så är den bra bortsett från att motoriken i ringfingret ännu inte är helt återställd. Men det kunde ju gått mycket värre…

Anar ni hur mycket papper det blir för en frilansande journalsit som driver eget företag?

Håller på nu att sortera och verifiera säckvis med kvitton och fakturor i ett halvt dussin olika valutor, skitskoj! Eller inte..

Som tur är har jag en förstående revisor som har överseende med min brist på organisation när det gäller pappersarbetet. Tack Camilla!

I thailand bjuds det upp till demonstration idag, det är “de röda” som sympatiserar med den till 2 år i fängelse dömde före detta premiärministern Thaksin Shinawatra som åkt till Bangkok för att försöka avsätta regeringen.

Tydligen har det inte lockat de massor som arrangörerna tänkt sig då organisatörerna redan på förmiddagen gick ut och hävdade att myndigheterna försökte hindra deras anhängare att ta sig till Bangkok. Vilket inte stämmer.

Men det är nog snarare så att de fattiga genomskådat Thaksin Shinawatra och hans band av “röda” supportrar. De vet att Thaksin och hans medhjälpare skodde sig själv i första hand och delade ut lite smulor som tack för de fattigas support.

De vet också att det skulle bli samma sak igen ifall han kom tillbaka.

De fattiga och outbildade är inte så dumma som vissa politiker verkar tro.

Höjden av ironi var ju att marschen mot regeringsbyggnaden blev försenad då många anhängare skulle åka och hämta sin check på 2000 baht som den nya regeringen delar ut till alla som tjänar mindre än 15 000 baht i måndaden.

Snacka om att bita handen som föder dig!

Körde hem från resemässan i Göteborg i fredags efter att ha träffat Siranie, en thaitjej som bott i Sverige i många år och numera är utbildad och diplomerad sommelier. Hon gjorde sin slutpraktik på min favorit krog i Bangkok, L’opera på Sukhumvit soi 39. Hon var den idealiska länken mellan thaipersonalen och kunderna då hon kunde olika språk inklusive thai flytande. Att hon sen är en fena på vin och en bra arbetskamrat gjorde henne än mer omtyckt bland personalen och kunderna.

Jag tog med lite vinlitteratur till henne och tillbaka till Thailand skickade hon en burk svenska pepparkakor till personalen.

 Med lite flyt får Siranie kanske jobb i Thailand snart?

Hann jobba lite på resemässan också fast jag mådde skit mest hela dagen, Thailändska turistbyrån hade kallat till presskonferens klockan 14 i en av Gothia towers möteslokaler, på plats fanns thailands ambassadör i Sverige Dr Apichart Chinwanno och även chefen för TAT’s Stockholmskontor Manit Boonchim fanns på plats för att delge oss lite om sina tankar inför framtiden i Thailand

Det var väl inga sensationella uppgifter som kom fram under presskonferensen men en intressant notering är att nästan 400 000 svenskar besökte Thailand förra året. Det saknades mindre än 6000 personer för att nå den gränsen. Hade inte flygplatserna stängts under 8 dagar förra året hade den magiska gränsen nog nåtts.

Ambassadör Apichart har jag träffat ett antal gånger vid det här laget, han börjar till och med komma ihåg mitt förnamn efter jag har insisterat på att han inte behöver tilltala mig som “Mr Christensen” hela tiden. Han är en mycket sympatisk och proffessionell man som tyvärr kommer att lämna Sverige inom två månader då hans förordnande går ut.

Tyvärr var det ett ganska stort manfall från journalister som lovat närvara vid presskonferensen, drygt 1o som bekräftat sin närvaro via mail eller på mässan dök inte upp. Svagt tycker jag, man borde iallafall meddela om man inte tänker komma. Men mediavärlden är väl sådan idag i Sverige, stressa från det ena till det andra och inte hinna göra ett riktigt bra jobb känns det som? Jag hade fått en hjärnblödning på nolltid med det jagandet som förekommer på redaktionerna i Sverige idag.

En annan intressant sak jag noterade var att Malaysian Airlines äntligen rättat till sin tidtabell och ersatt dagflygningen mellan Kuala Lumpur och Stockholm med en nattflygning. Så nu kan man ledigt ansluta från olika håll i asien och landa i Stockholm på morgonen. Det är lika långt till Phuket från Kuala Lumpur som det är från Bangkok.

Kan vi vänta oss ett priskrig mellan Thai och Malaysian nu?

Jag hittade en grej på mässan som gjorde att jag fick flashbacks till Nana plaza i Bangkok för ett par veckor sedan.

Just det, en mekanisk tjur!

Fast den här hade inte som avsikt att kasta av ryttaren, inte heller gick det runt någon och sålde pingisbollar att kasta på den som satt på tjuren. Det var inte heller fullt med lättklädda flickor där…men annars var det precis som på Nana plaza!

Jag vet ju en galning som inte hade kunnat hålla sig ifrån att prova på om hon sett denna maskin….

Igår var en hetisk dag, på resemässan från 10.30 fram till 19-tiden hostande och snörvlande. Ett tag höll jag på att tappa rösten helt så jag fick smyga undan i presscentret för att dricka lite te.

Men jag hann med en del jobb ändå, först ett besök hos Schysst resande som uppmanar folk att tänka sig för lite innan de reser iväg och man lär sig lite om vad charterbolagens målande beskrivningar egentligen står för. Sen fanns även Ecpat på plats och de hade bjudit in folk som jobbande emot barnprostitution från Brasilien, detta ofog förekommer ju inte bara i sydostasien som man ibland kan tro.

I övrigt så var där mycket folk på plats trots att det bara är folk från branschen som har tillträde under torsdag-fredag. I Thailands monter var det “happy hour” vid 16.30 tiden med mat och dryck, Beer Sing of course

I övrigt trodde TAT i Stockholm på forsatt gott resande från skandivanien, den minskning som man räknar med i år är nästan helt beroende på hur den svenska valutan utvecklar sig. TAT´s monter var som alltid mycket välbesökt och både Karuna och Pratthana från Stockholmskontoret var nöjda med första dagen.

För många i resebranschen är TUR mässan ett enda stort party, jag tyckte det också innan och såg alltid till att vara på plats redan till onsadgskvällen och den hejdundrande fest som brukar hållas då. Men de senaste åren har jag nöjt mig med att besöka mässan under branschdagarna. Ibland har jag bara varit här en dag och ibland två. Det beror oftast på till vilket pris man kan hitta boende i Göteborg under denna tid, något som inte är varken lätt eller billigt. I år bor jag på något som heter Apple Hotel och ligger utmed vägen till Fjollträsk. Det har nog en gång i tiden varit en så kallad “Scandic låda” uppförd i mitten av 1970-talet men har förmodligen fallit för tidens tand och ramlat ur Scandics sortiment. Fast priset är ok och man är inte så långt ifrån Göteborgs centrum ifall man nu vill in där.

När jag lämnade hade Solresor startat någon sorts disco i mäshallen med ett liveband (eller var det playback?) på scenen. Bandet är förmodligen känt i Sverige men jag har inte en blekaste aning om vem de är?

Har lånat en bil av en kompis för att köra till Göteborg och TUR 09, förra året hyrde jag en bil men det blev inte som jag tänkt mig då jag beställde en miljöbil och till och med bytte till en annan bilklass för att garanteras en miljöbil så stod jag där tillslut med en vanlig bil. Jag som skulle göra ett miljöbilsreportage!

Det var nästan så att jag gjorde en Steve Martin, men jag behärskade mig

http://www.youtube.com/watch?v=n3a7ATwS6-A&feature=related

Fast jag hade nog gjort den på svenska istället för tyska…

För övrigt är Planes, Trains and automobiles en av de bästa filmerna från 1980-talet och både Steve Martin och John Candy gör sina karriärers bästa prestationer i denna rulle. Har du inte sett den så spring ner till uthyraren direkt och leta efter-Raka spåret till Chicago.

Bilen jag har nu är en Toyota och min kompis flickvän (vars bil jag lånat) har cd-spelaren full me 80-tals låtar, Sandra-Maria Magdalena, ABC-The look of love, Weather girls-Its raining men, Ratata-Jackie, Yazoo-Dont go, och så vidare- En nostalgikick på väg till Göteborg.

Förkylning håller tack och lov på att gå över, har lånat en bil som jag lyckades köra hem på rätt sida av vägen. Visserligen glömde jag den GPS som skulle visat vägen till mitt hotell i Göteborg ikväll men hur svårt skall det egentligen vara?

Det kommer lite rapporter och inlägg under dagen så titta in lite då och då.

Vet inte varför men när jag kliver av ett plan från asien i europa tar det inte många dagar innan jag dragit på mig en rejäl förkylning, nu börjde jag känna av den redan i lördagskväll. Jävla grodätare att slarva bort min väska med jackan i!

Finns ju liksom inga klädesaffärer ute vid Kastrup, jo jag hade ju kunnat köpa en biljett för att komma in i tax-free avdelningen igen och köpa en svindyr Canada Goose eller Peak Performance jacka, men den räkningen hade Air France nog inte svalt rakt av.

 Väskan ja, den kom ju på söndagen. Det ringde en trevlig dansk som körde hem båda mina väskor. Tydligen så sysselsattes 3-4 personer på Kastrup varje dag med att köra runt med förlorade väskor.

Man kan ju få ersättning för bagageförsening genom sin försäkring, läste mina villkor men det visade sig att man bara fick ersättning på utresan. På hemresan kan tydligen det bli hur sent som helst? Nåja, det är dags att se över mina försäkringar ändå och Tre Kronor försäkringar tog inga pluspoäng här precis.

Nu ska jag skriva till Air France och fråga ifall de kan tänka sig att kompensera mig för förseningen, men fan trot… 

Jag skadade ju min hand förra året i Bangkok som ni kanske kommer ihåg, nu har jag fått dokumenten och bilderna från Bumrungrad, ska träffa en läkare idag här i Sverige och se till att det hela finns med i det svenska systemet. Kan vara bra ifall komplikationer tillstöter senare i livet. Funderade ett tag på att lägga upp bilderna här men jag väntar nog till efter lunch för att inte förstöra någons aptit.

Sen ska jag lägga golv hos min bror, det är konstigt vad föräldrarna kan lova att jag ska göra utan att fråga mig först?

Hemma i kylan efter en drygt 27 timmar på resande fot, Taxi från Ratchadaphisek soi 10 till Suvarnabhumi, flyg till Hanoi med Thai Airways, flyg till Paris med Vietnam Airlines, flyg till Köpenhamn med Air France, Öresundståg till Helsingborg och sedan skjuts med en kompis hem. Puh!

Allting hade ju varit lysande om jag inte stått där som en Stig-Helmer Olsson kopia i Köpenhamn. När bagagebandet stannde så hade inte mina väskor dykt upp, vafaaaan…

Bort till Novias disk och hörde mig för. Jodå, en av två väskor fanns i Paris. Vart den andra fanns visste han inget om men den fanns “förmodligen” där också. Den skulle komma fram på söndagen trodde han och då skulle de köra väskan (Väskorna?) hem till mig.

Inte så mycket att göra något åt just då men på tåget satt jag och blev förbannad, i mer än tre timmar satt jag i transit i Paris, betalade 8 euro och 50 cent för en pappmugg kaffe av tveksam kvalité tillsammans med en torr ost baugette och så kunde de inte se till att få med två sketna väskor med flyget.

Nästan så att man håller med Groundskeeper Willie i The Simpsons i hans omdöme om fransmännen “Those cheese eating surrender monkey´s” var hans korta och koncisa utlåtande.

Har rest världen runt i snart 15 år med mer eller mindre obskyra flygbolag och till och från flygplatser där terminalerna inte bestått av så mycket mer än ett jordstampat golv och bambuväggar men aldrig tidigare har jag blivit av med väskorna. Enda gången tidigare var på Arlanda när jag kom med Thai och skulle ansluta med SAS på morgonen, hade 50 minuter på mig att ta mig igenom tullen och bort till terminal 4 och det hade räckt gott och väl ifall de inte hade beslutat sig för att packa min, full med bagage priority stickers, väska längst in i planet. Kom sist av bandet…

Nåväl,  väskorna på vift dyker väl upp idag hoppas jag?

I veckan blir det Göteborg och resemässa torsdag till fredag, fundera på att “liveblogga” lite från mässan. Jag har ju dator med inbyggt 3G modem och en bekväm fickkamera så det hade nog kunnnat funka. Kan det vara av intyresse för bloggens läsare måntro?

Vem vet vilka fantasiska erbjudanden som dyker upp där?