Christensen om Thailand

Visste ni om att du kan bli åtalad ifall någon bryter sig in i ditt eget hus?

 Iallafall om man bor i Burma och heter Aung San Suu Kyi.

 Efter att en amerikansk äventyrare/dåre (välj själv) simmat över Inya lake in till Burmas demokratiskt valde ledares hus och trängt sig in där under två dygn så åtalas nu Aung San Suu kyi för brott mot en lag som förbjuder Burmeser att bjuda in utlänningar som nattgäster i sina hem.

Det hela är ju en stor clownparodi skapad av militären i sina desperata försök att hålla sig kvar vid makten-och hålla den demokratiskt valde ledaren utanför. De har hållet henne fängslad i sitt hus vid sjön under 13 av de senaste 19 åren och hennes hälsa är vacklande. Men inte hennes kämparanda och glöd.

Det som känns uppfriskande nu är att Thailand har tagit bladet från munnen tillsammans med bland annat Indonesien och Singapore och kräver att juntan ska släppa Aung San Suu Kyi, dels av hälsoskäl men också som ett led i den process som ska leda fram till allmänna val år 2010. Det är då 20 år sedan sist i Burma, då Aung San Suu Kyi´s NLD tog en jordskredsseger men vägrades tillträde till makten på grund av att hon var en marionett för väst. Enligt militären i Burma iallafall.

Förra året efter Nargis cyklonen som dödade hundratusentals i Burma så tyckte thailands dåvarande premiärminister, mästerkocken Samak Sundaraveij att man skulle sluta att fokusera sig så mycket på Aung San Suu Kyi och demokratiprocessen i Burma. Sen var ju general Than Shwe en god buddhist också…

Samak hade gärna velat ha samma kontroll över Thailand som militärjuntan har över Burma. Då hade han förmodligen fortfarande styrt landet. Iförd militäruniform givetvis!

Tacka gud för att thailand nu har en PM som är utbildad och vågar ta bladet från munnen till skillnad från Thailands tidigare “store” demokratiförkämpe Thaksin Shinawatra som valde att inte kritisera juntan av rädsla för att de kanske inte skulle köpa sattelittjänster för 3 miljarder av Shincorp.

Ett Shincorp som av en ren slump är ägt av Thaksins familj…

Jag är numera på plats i Shanghai, för att göra ett reportage om IT&CM China. En mässa för mötesindustrin inom turistnäringen. Något för de insatta nördarna alltså.

Har varit i Shanghai en gång tidigare och bodde då på samma hotell, Sheraton Hongqiao. Helt ok!

När jag landade och väntade på transfern till hotellet skulle jag ta ut pengar, det sket sig då ATM maskinen tydligen bara tog emot pengar?

Väl på plats inne på hotellet kollade jag vad man fick för 100 USD på hotellet, 676 RMB fick man.

Jag som är en ganska van resenär vet att av hävd så är kursen på hotell och liknande dålig så jag stegade över gatan till ett shoppingcenter där Standard Chartered Bank hade ett kontor som skyltade med “Exchange office” när jag väntade i kön kom det en dam fram till mig och frågade om jag behövd hjäp?

–Jag skulle vilja växla pengar.

–Har du ett konto här?

–Nä, men jag skulle vilja växla 100 USD till Yuan.

–Då måste du öppna ett konto först.

Jag tackade nej och damen hänvisade mig till en annan bank istället, Voori Bank.

Samma story, jag kommer in och säger att jag vill växla pengar.

–Hur mycket vill du växla?

–Hade tänkt 100 USD.

–Jag tror inte vi kan växla en så stor summa.

–?????? Ni kan inte växla 100 USD?

–Nej, vi har inte kontanter nog.

Trodde hon drev med mig men jag gick tillbaka till hotellet ocj loggade in på Forex. För 100 USD fick jag 850 SEK, för 850 SEK skulle jag få 661 RMB. Alltså tjänade jag 15 RMB på att växla på hotellet jämfört med Forex´s kurs.

Amazing China!

Sedan bar det av till Sveriges svar på Chinatown-IKEA!

I Kina pratar man inte engelska med chaufförerna som kör Taxi, de kan inget alls om detta språk. Conciergen på hotellet skrev ner addressen på Mandarin och sen in i en taxi.

Precis när vi kommit ut från hotellområdet börjar chauffören prata med mig-han verkar undra vilket håll som är närmast med tanke på hans gestikulerande i T-korset. Hur fasen skulle jag veta det?

Nåja, efter en stund kommer vi dit och även om jag fick hoppa av mitt i vägen efter att han missat avfarten så gick det ju bra. Blev lite köttbullar och lite saker till lägenheten i Bangkok. Sen skulle jag köpt lite inlagd sill också för en stundande fest men det fanns inga sådana.

Vafaaan! Ingvar Kamprad måste avgå. Finns det inte svensk sill att köpa på IKEA utomlands måste någon hållas ansvarig-jag anklagar Ingvar!

Visst känner man igen sig, jag har nu infobladet om kökssystemet Faktum på mandarinkinesiska!

Kina är ju ett märkligt land- en kommunistisk enparti stat utan allmänna val, demokrati och liknande rättigheter. Ändå är Kina en av de mest pengafixerade och kapitalistiska platser jag besökt. Ifall man tycker att Bangkok är kommersiellt har man inte varit i Shanghai!

Staden saknar också, enligt min åsikt, den charm som många andra asiatiska städer har. Det är som vilken storstad som helst i världen. Bara det att man inte kan kommunicera med befolkningen och de kör bil sämre än i Thailand. Vilket säger en hel del.

Gick ut för att äta ikväll och då hittade jag det här

En Hooters bar!

En av de största avarterna av det amerikanska samhället jag hittat, en hamburgerkedja med junkfood serverat av tjejer iklädda hotpants och linnen. Grabbarna grus de luxe liksom

Kunde ju inte motså ett besök, när man kommer in vrålar, ja vrålar, hela personalstyrkan “Welcome to Hooters”

Man blir nästa skrämd vid ett sådant mottagande, nåväl sätter mig i baren och beställer en burgare och en öl. Det sitter bara män vad jag kan se i restaurangen och det hela har ett svensexa eller grabbkväll stuk över sig.

Inget fel på burgaren och ölen satt bra, ett plus för gratis wifi internet men jag vet inte riktigt hur jag ska ställa mig till detta fenomen? Sen är ju alla tjejerna kinesiskor, Hooters är väl slang för damer som är så att säga “välutrustade” och det känns lite som en paradox med välutrustade kinesiskor. Tveksamt om det finns underlag för att ta denna franchising idén till Thailand med tanke på hur en normal thaitjej är utrustad.

Men det mest paradoxala kommer när man plockar upp plånboken för att betala, där på sedlarna sitter ansiktet på ordförande Mao Tse Tung. Kinas landsfader. Undrar vad han hade tyckt om det Kina vi har idag?

Ger mig fan på att han roterar i sitt mausoleum ifall han känner till att Hooters finns i Kina.

Det var under denna paroll som Thaksin Shinawatra manade till revolution, eller statskupp beroende på vem man frågar.

Piratkopiering är ju inget nytt i Thailand och denna oblyga stöld av Barack Obamas tagline i den amerikanska valkampanjen gick hem-fast inte som Thaksin hade tänkt sig

Vad Thailand har fått se nu är en premiärminister som talar lungt och städat, inte skriker, brusar upp eller höjer rösten. Har en försonlig ton. Som inte är ute efter hämnd utan förstår att det finns många som vill se genuina förändringar i thailands politiska system och är beredd att lyssna på dem. En man som inte kommer ifrån varken polis eller militärleden men ändå kan kontrollera båda dessa maktfaktorer.

Den största krisen var under söndagen då polisen var ganska ointresserad av att göra något åt den ökande graden av anarki som då rådde i Bangkok och som hade rått dagen innan i Pattaya. Militären kallades ut men var också till en början ganska passiv. Sen hölls ett möte mellan de högsta hönsen inom militären, polisen och regeringen där Abbhisit ska ha krävt att de är lojala mot landet och inte de pengar som Thaksin lovat dem för att störta regeringen.

En traditionell thailändsk premiärminister hade när han såg det tveksamma ingripandet från början av polis och militär börjat sparka folk till höger och vänster inom båda myndigheterna, vilket bara hade resulterat i mer kaos. Det gjorde inte Abbhisit men räkna med att det kommer att bli omändringar på viktiga poster inom både polisen och militären snart. Även en del ministrar kommer nog att få se sig om efter andra arbetsuppgifter.

När Abbhisits kunde dansat och firat segern med att håna de röda så är han försonlig i sina kommentarer. Ett mycket “othailändskt” agerande i segerns stund.
 
Tror att diskussionen är livlig på bussarna hem till Issan just nu, har de blivit lurade? Varför kom aldrig Thaksin som lovat? Varför tog inte militären och polisen ut hämnd på dem? Sanningen är nog att Abbhisit fått en hel del supportrar i dessa bussar.
 
Kan han nu smida medan järnet är varmt så kommer han att vinna stöd i Norra Thailand med en rasande fart.
 
Men frågan är hur Thaksin laddar om? För han lär inte ge sig. Men han börjar nog mer och mer bli persona non grata i många länder nu. Muslimer i Bangkok som fick sin moské vandaliserad av de röda vädjar till Dubai att inte ge Thaksin en fristad där längre.
 
Han blåljög i både CNN och BBC om massvis med dödsoffer som militären gömt undan, hade det funnits dessa mängder av lik som militären skulle ha forslat bort hade de dykt upp bilder på det nu från andra källor än Thaksin. Måste finnas miljontals bilder på upploppen och att militären skulle klara av att hålla något sådant hemligt är lika troligt som att alpina VM arrangeras i Bangkok nästa vecka.
 
Fjorton av rödskjortornas ledare har arresteringsorder hängande över sig och kan riskera dödsstraff. Även Thaksin kan lägga ytterligare en arresteringsorder till den långa raden han redan har.

Men jämförelsen med hur de gula behandlas av domstolarna kommer att finnas där. Det är oerhört viktigt att lagen är lika för alla, gul som röd, och det är kärnfrågan för Abbhisits trovärdighet gentemot de rödas supportrar. För min del kan alla ledare, både röda och gula skaka galler resten av sina liv.
 
Kan Abbhisit lyckas med det så ser även de rödas supportrar att alla behandlas lika och då behöver de inte Thaksin och hans agitatoriska tal längre.

Thailand har då fått sin efterlängtade förändring–Abbhisit Veijajiva!
 

Demonstranterna har efter förhandlingar beslutat sig för att ge upp och dess ledare ska överlämna sig till polisen. De övriga som finns kvar på området kommer att erbjudas skjuts hem till sina provinser av myndigheterna.

Det känns skönt att det verkar som om alla tagit sitt förnuft till fånga.

Men vad som kommer ur detta är fortfarande oklart, helt klart är att Thailand behöver någon slags politisk reform då det bevisligen inte går att ha det så här. Men vad?

Nu har jag fått Gyllene Tiders “Det är över nu” i skallen, fan också…

Två dödsoffer blev resultatet då de röda drabbade samman med vanliga Bangkokbor på en marknad i staden.

Folket i Bangkok, som till stor del består av inflyttade från landsbygden, har helt enkelt tröttnat på att hållas som gisslan av olika färgers mobbar. Nu får det vara nog!

Ett flertal rapporter under gårdagen talade om detta fenomen och militären var till en början fundersamma på hur de skulle agera. Men efter att drivit tillbaka lokalbefolkningen med motiveringen att polis och militär ska ha monopol på att upprätthålla lag och ordning. Fler beväpnade grupper på gatorna skulle bara skapa ännu mer kaos.

Enligt thailands största opinionsinstitut ABAC så stöder 81.6 % av befolkningen över hela landet inte Thaksin Shinawatra och är ganska tillfreds med militärens agerande hittills. Men det betyder inte automatiskt att de är stöder regeringens agerande fullt ut.

De röda är nu samlade vid sitt huvudområde i Bangkok där de satt ett antal bussar i brand för att skydda området. Regeringen uppmanar de som är hängivna politiska aktivister att lämna området frivilligt utan några repressalier vilket många också gör och skickas hem av myndigheterna. De som blir kvar är Thaksins trognaste och i detta nu så är det inte så många kvar. Vad som ska hända med dessa är ännu oklart.

Ett oroande rykte har nått mig under natten, Thaksin Shinawatra ska finnas på sin kasinoresort belägen på Koh Kong i Kambodja och det planeras en kommandoraid av Thailands elitstyrkor för att gripa honom där.

Det skulle då givetvis få grava konsekvenser för de redan bräckliga relationerna mellan Thailand och Kambodja och närmare fullt krig mellan länderna kommer man knappast. Vi får hoppas att detta rykte är falskt.

Vi får avvakta dagens utveckling för att se vad som händer.

Tillbaka efter en runda på stan, massvis med militärer och det verkar som om militären står bakom regeringen, men man vet aldrig?

Allting går att köpa i Thailand, även generalers lojalitet, och även om Thaksin Shinawatra har 76 miljarder thailändska baht frusna hos en domstol i Thailand så har han fortfarande pengar nog att köpa sig en och annan generals lojalitet.

Det sägs i väst att det här är en kamp mellan fattiga och rika, det är helt fel. Thakisn är stormrik och har sitt stöd i norra och nordöstra Thailand. Ett stöd han fick genom ett antal populistiska policys för 8 år sedan då han först blev premiärminister. Men han är ingen arbetarklasskämpe, långt ifrån.

Men han är en mästare på att kontrollera media och han har hyrt in ett antal dyra amerikanska lobbyfirmor för att se till att media i väst matas med bilden av en klasskamp.

Men om nu de fattiga sägs älska honom, varför är hans stöd i Thailands tre fattigaste provinser lika med noll?

De fattigaste provinserna i Thailand ligger i södra Thailand på gränsen till Malaysia, de fick aldrig ta del av Thaksins populistiska policys. De fick bly istället, nära 3000 offer har skördats i södra Thailand, en konflikt som Thaksin underblåste rejält under sin tid som premiärminister. Man kan nästan dra en linje i Thailand, strax norr om bangkok älskar man Thaksin och söder om denna linjen hatar man honom.

En ABAC opinionsundersökning i veckan visade dock att en förkrossande majoritet av Thailändarna var trötta på alla demonstranter och bråkmakare, oavsett ifall de hade röda eller gula tröjor.

Nu hålls ett antal tjänstemän och en av premiärministerns sekreterare som gisslan av de rödtröjade och de hotar att döda dem ifall polisen eller militären ingriper.

Det finns dock en person som alla thailändare lyssnar på, eller säger sig lyssna på. Kungen. Den idag 81-årige monarken skulle kunna kyla ner känslorna men frågorna kring hans hälsa är många sedan han drabbats av en mild stroke förra året.

Tyvärr känns det som om Thailand är på väg mot ett blodbad, jag hoppas dock jag har fel.

Körde hem från resemässan i Göteborg i fredags efter att ha träffat Siranie, en thaitjej som bott i Sverige i många år och numera är utbildad och diplomerad sommelier. Hon gjorde sin slutpraktik på min favorit krog i Bangkok, L’opera på Sukhumvit soi 39. Hon var den idealiska länken mellan thaipersonalen och kunderna då hon kunde olika språk inklusive thai flytande. Att hon sen är en fena på vin och en bra arbetskamrat gjorde henne än mer omtyckt bland personalen och kunderna.

Jag tog med lite vinlitteratur till henne och tillbaka till Thailand skickade hon en burk svenska pepparkakor till personalen.

 Med lite flyt får Siranie kanske jobb i Thailand snart?

Hann jobba lite på resemässan också fast jag mådde skit mest hela dagen, Thailändska turistbyrån hade kallat till presskonferens klockan 14 i en av Gothia towers möteslokaler, på plats fanns thailands ambassadör i Sverige Dr Apichart Chinwanno och även chefen för TAT’s Stockholmskontor Manit Boonchim fanns på plats för att delge oss lite om sina tankar inför framtiden i Thailand

Det var väl inga sensationella uppgifter som kom fram under presskonferensen men en intressant notering är att nästan 400 000 svenskar besökte Thailand förra året. Det saknades mindre än 6000 personer för att nå den gränsen. Hade inte flygplatserna stängts under 8 dagar förra året hade den magiska gränsen nog nåtts.

Ambassadör Apichart har jag träffat ett antal gånger vid det här laget, han börjar till och med komma ihåg mitt förnamn efter jag har insisterat på att han inte behöver tilltala mig som “Mr Christensen” hela tiden. Han är en mycket sympatisk och proffessionell man som tyvärr kommer att lämna Sverige inom två månader då hans förordnande går ut.

Tyvärr var det ett ganska stort manfall från journalister som lovat närvara vid presskonferensen, drygt 1o som bekräftat sin närvaro via mail eller på mässan dök inte upp. Svagt tycker jag, man borde iallafall meddela om man inte tänker komma. Men mediavärlden är väl sådan idag i Sverige, stressa från det ena till det andra och inte hinna göra ett riktigt bra jobb känns det som? Jag hade fått en hjärnblödning på nolltid med det jagandet som förekommer på redaktionerna i Sverige idag.

En annan intressant sak jag noterade var att Malaysian Airlines äntligen rättat till sin tidtabell och ersatt dagflygningen mellan Kuala Lumpur och Stockholm med en nattflygning. Så nu kan man ledigt ansluta från olika håll i asien och landa i Stockholm på morgonen. Det är lika långt till Phuket från Kuala Lumpur som det är från Bangkok.

Kan vi vänta oss ett priskrig mellan Thai och Malaysian nu?

Jag hittade en grej på mässan som gjorde att jag fick flashbacks till Nana plaza i Bangkok för ett par veckor sedan.

Just det, en mekanisk tjur!

Fast den här hade inte som avsikt att kasta av ryttaren, inte heller gick det runt någon och sålde pingisbollar att kasta på den som satt på tjuren. Det var inte heller fullt med lättklädda flickor där…men annars var det precis som på Nana plaza!

Jag vet ju en galning som inte hade kunnat hålla sig ifrån att prova på om hon sett denna maskin….

Så var man på väg mot kylan, först Thai Airways till Hanoi, sedan Vietnam Airlines till Paris och efter det Air France till Köpenhamn. Sen återstår bara en 2 timmars tågresa så är man “hemma” igen…

Ibland undrar man ifall man är riktigt frisk när man jagar billiga biljetter?

Brukar dock inte ha några större problem att sova på flyg så det ska nog gå bra, problemen lär väl tillstöta på Charles de Gaulle flygplatsen. På vägen hit blev jag utfrågad av de barska franska passpoliserna varför jag inte hade ett visum till Vietnam.

Det behöver man inte som svensk medborgare sade jag- det tog grodätarna en halvtimme att kontrollera det då och jag förväntar mig strul imorgon bitti också.

CDG är precis som Londons Heathrow två flygplatser man ska undvika, alldeles för mycket trafik och folk på dessa röriga flygplatser. När jag åkte till asien i januari så började det att snöa i Paris. Något det tydligen inte gör så ofta eftersom vi blev 4 timmar försenade när vi väntade på avisning av planet. Woohoo!

Nu ska jag inmundiga en Bia Hanoi innan det är dags att gå ut mot gaten!

Satt och tittade på Sverige mot Kanada i damernas OS turnering i fotboll och det som slog mig var att domartrion var från Thailand och Pannipar Kamnueng var huvuddomare.

Fotboll är ju mycket populärt i Thailand, fast det är givetvis Premier League som gäller. Inte den thailändska Premier League då som spelas mestadels i och omkring Bangkok. Fast att det fanns organiserad damfotboll i thailand var en nyhet för mig, har aldrig hört talas om det.

Men Pannipar Kamnueng är ju ett bevis för att de måste finnas en liga för damer, hon var ju FIFA domare och allt det där. Det kan man väl knappast bli om man inte dömer i en inhemsk liga?

Hur klarade sig trion från Thailand då? Nja, trots att jag normalt sett gillar tjejer från Thailand så måste jag ge dem underkänt, de missade alldeles för mycket av det som de borde klarat av så är detta det bästa Thailand har att skaka fram så vill det till en uppryckning.

 Fast jag ska nog forska lite mer i thailändsk damfotboll när jag landar nästa vecka.

Håller som bäst på att förbereda mig inför ett bröllop….inte mitt eget alltså.

Det är Ake och Pim som firar att de har gift sig med en cocktail mottagning på Fourseasons Hotell i Bangkok. Där kostar drinkarna lika mycket som hemma i Sverige!

Formellt är det sagt att klädkoden är, det innebär i Thailand kostym och slips. Vilket gör att min polare Bruce Northam som är på tillfälligt besök i Bangkok inte kan följa med. Jag har visserlige två kostymer men storleksmässigt ligger vi en bit ifrån varandra.

Bruce är så kallar travelwriter at large och har besökt hundratals länder runt om i världen, jag hade förmånen att få resa med honom i Flilippinerna för två år sedan.

Vi blev stoppade vid en militärkontroll och då började Bruce fråga ut dem om vad det var för fåglar som flög runt oss, ett bra sätt att avväpna en ansträngd situation.

Han gör det mesta av sitt resande till fots, om ett par dagar ska han upp i norra Thailand och vandra runt. Man träffar en massa intressanta personer på det viset, ifall man är en öppen individ förstås.

Behöver jag nämna att Bruce normalt sett lärt känna alla i ett rum inom tio minuter efter han äntrat detsamma?

Läs mer om Bruce på hans hemsida www.americandetour.com