Christensen om Thailand

Visste ni om att du kan bli åtalad ifall någon bryter sig in i ditt eget hus?

 Iallafall om man bor i Burma och heter Aung San Suu Kyi.

 Efter att en amerikansk äventyrare/dåre (välj själv) simmat över Inya lake in till Burmas demokratiskt valde ledares hus och trängt sig in där under två dygn så åtalas nu Aung San Suu kyi för brott mot en lag som förbjuder Burmeser att bjuda in utlänningar som nattgäster i sina hem.

Det hela är ju en stor clownparodi skapad av militären i sina desperata försök att hålla sig kvar vid makten-och hålla den demokratiskt valde ledaren utanför. De har hållet henne fängslad i sitt hus vid sjön under 13 av de senaste 19 åren och hennes hälsa är vacklande. Men inte hennes kämparanda och glöd.

Det som känns uppfriskande nu är att Thailand har tagit bladet från munnen tillsammans med bland annat Indonesien och Singapore och kräver att juntan ska släppa Aung San Suu Kyi, dels av hälsoskäl men också som ett led i den process som ska leda fram till allmänna val år 2010. Det är då 20 år sedan sist i Burma, då Aung San Suu Kyi´s NLD tog en jordskredsseger men vägrades tillträde till makten på grund av att hon var en marionett för väst. Enligt militären i Burma iallafall.

Förra året efter Nargis cyklonen som dödade hundratusentals i Burma så tyckte thailands dåvarande premiärminister, mästerkocken Samak Sundaraveij att man skulle sluta att fokusera sig så mycket på Aung San Suu Kyi och demokratiprocessen i Burma. Sen var ju general Than Shwe en god buddhist också…

Samak hade gärna velat ha samma kontroll över Thailand som militärjuntan har över Burma. Då hade han förmodligen fortfarande styrt landet. Iförd militäruniform givetvis!

Tacka gud för att thailand nu har en PM som är utbildad och vågar ta bladet från munnen till skillnad från Thailands tidigare “store” demokratiförkämpe Thaksin Shinawatra som valde att inte kritisera juntan av rädsla för att de kanske inte skulle köpa sattelittjänster för 3 miljarder av Shincorp.

Ett Shincorp som av en ren slump är ägt av Thaksins familj…

Idag är det 20 år sedan Burmas folk reste sig mot diktaturen på riktigt, något som slogs ner hårt opch grymt då med över 3000 dödade som resultat, förra året reste sig folket igen och det slogs ner igen, nu inför världens ögon live på TV.

Jag har rest i Burma, givetvis inkognito eftersom inga journalister släpps in och det jag fick se var vackert och skrämmande på samma gång. Ett oerhört vänligt folk som var otroligt rädda för att synas prata med västerlänningar.

Idag invigs OS i Kina, det land som ser till att förtrycket i Burma kan fortsätta genom att blockera alla resolutioner mot landet i FN´s säkerhetsråd. Jag misstänker att Kina bettt General Than Shwe hålla sig borta från invigningen precis som man bad Zimbabwes Robert Mugabe att inte delta. Kina skäms tydligen för sina vänner.

Barnen är inte fullt så rädda för att prata med västerlänningar som de vuxna är, de här livliga och nyfikna gänget träffade jag utanför Mandalay.

Den här 8-10 åriga flickan satt på U-Bien bridge (Världens längsta teakbro som ännu är i bruk) och lät sig fotograferas av de få turister som hittar dit för 1 dollar, år 2005 när jag var där fanns det i Mandalay som är en stad med över 1 miljon invånare endast 5 stycken västerlänningar. Man föredrar att hålla landet slutet för att kunna förtrycka folket utan att väst vet om det. Allting med Kina´s goda minne förstås.

Ledsen för att det dröjt med uppdateringarna, har varit och gjort en del jobb och har nu eventuellt ett bra scoop på gång som kommer att ge rejäla rubriker hemma i Sverige. Mer om det senare.

 Fick äntligen mitt bredband installerat och efter lite anslutningsproblem första dagen verkar nu allt gå som det ska. Hade en målare, från Helsingborg, på besök och för att måla lägenheten bra så är det bara att börja om från början…

Thailändska hantverkare är inte att lita på om man ger dem fria händer. De har använt för lite spackel så att väggarna är otroligt ojämna, färgen har de blandat ut så till den milda grad att den nästan är genomskinlig och annat lite allmänt uselt arbete-målerijobbet vill de ha 12 000 baht för enligt fakturan. Blir nog inga pengar till dem.

Nästa vecka är det en månad sen demonstrationerna i Burma startade och hamnade på världens löpsedlar. Nu är det tyvärr lite tystare om Burma vilket är synd då militärjuntan fortsätter att förtrycka folket och gärna ser att medias strålkastarljus flyttas någon annanstans.

Jag reste i Burma för ett par år sedan och mötte då ett oerhört vackert land med en väldigt vänlig befolkning som är utfattiga på grund av generalernas misskötsel av landet under de senaste 45 åren.

Tänkte bjuda er på några bilder, vi börjar utanför Bagan som efter det gigantiska Angor i Kambodja måste vara ett av de största tempelområdena i världen.

Men vi börjar på marknaden där denna unga mamma fanns med sin dotter

 Vid det lokala templet träffade jag dessa tre novismunkar, för de flesta i Burma så det enda möjligheten att få en utbildning eftersom det är bara militären och deras familjer som får gå i de bästa skolorna

Transporter i Burma utförs fortfarande mestadels med vagnar dragna av oxar eller hästar, det känns verkligen som man flyttats tillbaka 50 år i tiden.

Runt tempelruinerna som skadades svårt av en jordbävning 1976 används marken fortfarande till odlingar och området har till stora delar fått vara orört från massturismen

Fick byta hästskjuts på ett ställe och barnen samlades snabbt runt den vilsne västerlänningen och tittade nyfiket på allt. Vuxna i Burma undviker helst att tala med västerlänningar då det finns angivare överallt. Men är man på tu man han med dem så brukar de vara ganska frispråkiga när de vet att ingen annan burmes finns inom lyssningsavstånd. Lite DDR känsla över det hela.

På U-bien bridge som är världens längsta teakbro som ännu används satt denna lilla flicka och sålde blommor, undrar hur det är med henne nu? Får hon gå i skola? Mår hon bra? Frågorna hopar sig i skallen på en när man tänker tilbaka de två år som har passerat. sen jag var i Burma.

Tänk om Sverige tog initiativet till att bojkotta nästa års OS i Kina?

Kommer givetvis inte att hända eftersom Sverige har blivit en liten feg makt i utkanten av världspolitiken. Men tänk om de nordiska länderna tog första steget och sa att de skulle bojkotta OS om inte Kina utövade påtryckningar mot militärregimen i Burma.

 Först skulle kineserna skratta åt norden men om fler länder i väst följde det nordiska exemplet så skulle snart Kinas planerade PR drive inför OS skjutas i sank. Det skulle allvarligt bekymra makthavarna i Peking, vilket ett antal hundra döda demonstranter och tusentals politiska fångar i Burma inte verkar göra.

Mardrömmen för dem är ju ett OS där bara Kina, Zimbabwe, NordKorea och Myanmar deltar.

Idrott och politik hör inte ihop men visst hör idrott och solidaritet ihop?

Man kan säga mycket om Olof Palme men han var inte rädd för att lägga näsan i blöt oavsett konsekvenserna. Palme var statsminister och inte utrikesminister, någon som vet vem som var utrikesminister under Palmes tid?

Carl Bildt har sedan han tillträdde rest och rest men inte uträttat särskilt mycket, en mycket lågmäld utrikesminister. Det hade jag faktiskt inte väntat mig när han tillträdde?

Men frågan är om han har Palmes “ballar” och vågar uttala sig obekvämt eller om han bara försöker gömma sig för kritik nu när ministrarna verkar falla en efter en i Reinfeldts regering. Ska tilläggas att alla utrikesministrar sverige haft på senare tid varit jävligt veka och färglösa, undantaget är Anna Lindh som vågade ta bladet från munnen i viktiga frågor.

“Därför är bombningarna ett illdåd. Och av det har vi många exempel i den moderna historien.

Där har våldet trimuferat, men eftervärldens dom har fallit hård över dem som burit ansvaret. Nu fogas ett nytt namn till raden:
Hanoi - julen 1972.”

Ur Olof Palmes så kallade Jultal år 1972, USA plockade hem sin ambassadör från Stockholm eftersom de ansåg sig förnärmade av Olof Palme och den lilla nationen Sverige. Det krävdes “ballar” av Palme för att stöta sig med mäktiga USA, har Carl Bildt “Ballar” nog att stöta sig med det idag mäktiga Kina?

I Thailands grannland Burma, eller Myanmar som militärjuntan föredrar att kalla det, pågår sedan i onsdags en brutal slakt av protesterande människor och munkar som bara kräver demokratiska rättigheter efter 45 år av militärt vanstyre.

Man kräver att Kina, Burmas stora supporter i världen, ska agera. Vilket de knappast kan eftersom de själva sysslar med samma saker som regimen i Rangoon. Det vill säga fängslar oliktänkande och slår ner eventuella protester med våld om så behövs.

Men Kina är ju världens största marknad så demokrati får i det fallet stå tillbaka för mammons makt tycker världens nationer. Alla vill ju tjäna pengar i Kina.

Sverige agerar som vanligt med en skrämmande flathet, Carl Bildt snackar om att man måste skicka signaler till militärregimen i Burma. Det är helt tydligt att militärerna i Burma inte kan läsa Carl Bildts röksignaler eller vad det nu är han skickar?

Så medan Calle , inom ramen för EU givetvis som är det nya svenska utrikespolitiska mantrat, skickar otydbara signaler färgas gatorna i Burma röda av munkarnas och burmesernas blod…