Christensen om Thailand

Det har varit varmt i Bangkok senaste veckan, kvicksilvret har legat runt 40 grader och det har kännts att nu är den varma årstiden här. En annan mer oväntad effekt är att mitt internet inte fungerar på eftermiddagarna längre.

Varför då?

Jo, eftersom jag kör med GPRS uppkoppling så tål tydligen inte näten värme så bra och därför gör det hela uppkopplingen olidligt slö om man ens kan koppla upp sig. Köpte för säkerhets skull ett sim-kort från AIS också för att testa ifall det var bättre än mitt TRUE Move kort men med ungefär samma usla resultat.

Sen om det stämmer att det är värmen som påverkar uppkopplingen vete fan men snart funderar jag på att skaffa mig vanligt uppringt internet istället?

Sen har det varit debatt i parlamentet angående upploppen i Bangkok och Pattaya under det så kallade Songkrahnkuppförsöket. Pheu Thai och Thaksin Shinawatra gick ju förlorande ur den kraftmätningen och här är deras förklaringar till varför det gick överstyr. Bangkok Post följde två dagars debatten som mer liknade klassisk pajkastning än ett ärligt försök att ena landet.

- The red shirt protest was peaceful, non-provocative and none of them were armed. The red shirt protesters who were seen making Molotov cocktails right at the protest site or who were seen lobbing petrol bombs on advancing troops were mere fake protesters probably on somebody’s payroll to discredit the red shirts.

- Red shirt protesters did not storm the venue of the Asean plus 3 and Asean plus 6 summits at the Royal Cliff Beach Resort. In fact, they were allowed onto the premises by police and soldiers. Also, they were not responsible for the cancellation of the summits. On the contrary, it was Prime Minister Abhisit Vejjajiva who chickened out and cancelled the summits.

- The red shirt protesters did not threaten Mr Abhisit when he went to the Interior Ministry to declare the state of emergency for Bangkok and neighbouring provinces. Instead they were there to rescue him from a mob masquerading as red shirt protesters. Also, the smashing of the prime minister’s car was the work of outsiders.

- Red shirt protesters had nothing to do with all the gas tankers hauled to Din Daeng and other spots nearby to block the advance of the soldiers.

- Soldiers used live bullets to fire on unarmed protesters, several of whom were believed to have been killed and their bodies hauled away in army trucks to be destroyed at some unknown locations to cover up the crime.

- The burning of hijacked buses, the vandalising of a mosque in a Muslim community on Petchaburi Road and the shootings which were widely thought to be perpetrated by red shirt protesters were in fact staged by third-hand elements in the guise of red shirt protesters. Anyone could don a red shirt and be seen as one of them, so said a Puea Thai MP.

- And last but not least, Prime Minister Abhisit was solely to blame for causing the worst political divide ever seen and for causing incalculable damage to the country’s economy for imposing the state of emergency without any justification.

Problemet är ju att det är dessa uppgifter som de kommer att sprida ibland sina väljare och samtidigt komma med uppmaningen att inte tro på andra motstridiga uppgifter då de kommer från “de andra” som bara vill dem ont.

Amazing Thailand!

Nu har det lugnat sig i Thailand-tillfälligt iallafall.

Nu startar istället kampen om “sanningen” vem som vet mest och bäst.

När krisen gick på högvarv beklagade Thaksin Shinawatra sig i BBC och CNN att han inte fick visa bilderna där han uppgav att militären sköt ihjäl ett 80-tal demonstranter, körde iväg dem på lastbilsflak och matade liken till krokodiler.

Låter riktigt hemskt eller hur?

Problemet är att den seriösa delen av internationell media gärna vill kolla ursprunget på bilderna för att kunna avgöra ifall de är manipulerade eller inte. Det fick man inte så därför har de inte publicerats.

De röda lät sig inte nedslås av detta utan nu plockade man fram en video som visade hur militären sliter ut en busschaufför iklädd en röd tröja i Bangkok och skjuter ihjäl honom.

Låter riktigt skrämmande eller hur?

Sen visade det sig att det fanns en annan kamera som filmat samma händelse och där blir busschauffören visserligen nerslagen av militären med en batong och sedan bärs han till ett sjukvårdstält.

Igår medverkade den enligt det rödas uppgifter döda busschauffören vid en presskonferens som bussbolaget arrangerade, han sade sig blivit tvingad av den röda mobben att köra bussen mot Vibbhavadi området där de röda behövde förstärkning.

Han var rädd för att om de inte fick som de ville skulle de bränna upp hans buss så han gjorde det och drog även motvilligt på sig en röd tröja.

Men de rödas supportrar har redan fått en version serverad för sig och ledarna för Thaksins mobb ser omsorgsfullt till att inga motstridiga uppgifter når dem. Som att chauffören faktiskt lever.

Han kanske är jesus?

Räkna med fler sensationella avslöjanden de närmaste dagarna…

Har även under många år följt Annika Östbergs öden och liksom en del andra förundrats över hur det har vinklats i media.

Sant är att hon förmodligen aldrig hade kunnat dömas för medhjälp till mord i Sverige med tanke på att hon inte sköt personerna själv och att hon vid tillfället var hög som ett hus.

Problemet är att det inträffade i Stockton, USA. Det är varje lands suveräna rätt att bestämma över vad som är brott och inte brott och påföljande lämplig strafflängd. I Sverige är det till exempel olagligt att köpa prostituerades tjänster medan det är tillåtet i till exempel Tyskland.

Hon emigrerade med sin mor till USA, en mor som snabbt glömde bort Annika för en ny familj. Annika födde barn som tungt heroinberoende 15-åring och levde verkligen sitt liv på samhällets baksida tillsammans med män som väl inte kan anses vara några bra föredömen. Hennes son omkom i en bilolycka när han var 16 och Annika satt i fängelse. Hon har rent ut sagt haft ett helvetes liv som ingen kan vara avundsjuk på.

Efter 28 år som mönsterfånge är det dags för Annika att få komma till Sverige tycker jag, och många med mig.

Sen var det de här med transporten.

Man chartrade ett plan på skattebetalarnas bekostnad för den facila summan av 684 000 kronor. Vem fan kom på den idén?

Sekretessskäl hävdas det från myndigheterna. Passagerarlistor på flyg är inte offentliga uppgifter och om någon hade fått syn på en lista som kanske omfattar 250 namn. Hade de då reagerat för “Ms Ostberg” eller “Ms Deasy” flankerad av konstapel Kling och Klang på vardera sidan? Även om de åkt i businessklass hade biljetterna inte kostat en tiondel av vad det chartrade planet kostade.

Vi pratar om en kvinna som de senaste 15 åren gjort allt för att överflyttas till Sverige,vad är oddsen för att hon skulle börja bråka och ställa till det för sig när hon står vid gaten till det som hon kämpat efter så länge? Föga troligt va?

På Newark flygplatsen i USA där både SAS och Malaysian Airlines flyger non-stop till Stockholm finns det speciella rum där man kan vänta med folk, oftast kändisar som inte vill väcka uppmärksamhet, tills alla gått på planet för att sedan borda det som sista pax. Samma sak på Arlanda. De kunde gått av först och kilat ner för trappan till vänster rakt in i en väntande transport till Hinseberg.

Annika Östberg har sonat sitt brott och när hon en gång släpps ut från Hinseberg så hoppas jag att hon anställs av staten för att åka runt på skolor i landet och berätta för gansta kidsen hur jävla ocoolt det är att sitta i fängelse och begå brott, hon bör veta då hon spenderat 28 år bakom lås och bom.

Vaya con dios Annika!

Har läst lite om denna dam de senaste året men inte begripit varför hon är “känd” egentligen?

 Tydligen är hon känd för att ha varit bloggaren Alex Schulmans fru. Det kan man tydligen bygga en karriär på? Inte en lång karriär dock men ändå.

Hon har sedan skilsmässan varit med i Idol på TV där hennes uppgift var att vara elak, det blir ju “bra” TV när det sitter en “kändis” och häver ur sig osmakligheter?

Nu riskerar hon tydligen att få sparken från det program i radion där hon tydligen är morgonvärd. Risken är väl att hon ersätts med en annan nolla till C-kändis? Tror att jag råkade ratta in på det här morgonprogrammet när jag körde till Göteborg för resemässan i mars. Jösses vilket dravel. Varför behöver man veta en massa om lokala kändisar som gör bort sig i Stockholm när man kör bil mellan Helsingborg och Göteborg?

Är det de programmet som Katrin Zytomierska var med i är den naturliga frågan varför hon inte kickats tidigare?

Varför är Svensk media så fixerad vid kändisar? Jo för att med nätets intåg så mäter man alla klick på grejor som publiceras på nätet och kändisar toppar ligan oavsett vad det rör sig om, Lindsay Lohan visar pattarna, Britney är full som en AGA spis, Paris Hilton glömmer trosorna, Angelina Jolie adopterar fler barn, Carolina Gynning är på semester med en annan C-kändis, Linda Rosing startar en ny karriär som är seriös igen…

Varför bryr sig folk om dessa spillror till människor som i de flesta fall är helt talanglösa och kända för att det är…kändisar?

En redaktör som sitter under budgetpress från ägarna lockas ju att plocka in dessa skräpnyheterna eftersom de inte kostar en spänn att publicera jämfört med riktig journalistik. I de flesta fall så skickar “kändisens” publicist både bilder och text till tidningarna. Bara att klippa och klistra typ. Fy fan, vart är vi på väg?

Vad är nästa steg? Linda Rosing bevakar Israel-Palestinakonflikten? Carolina Gynning rapporterar från Mugabes Zimbabwe? Katrin Zytomierska bevakar valet i Indien?

Vart är Svensk media på väg egentligen?

Det var under denna paroll som Thaksin Shinawatra manade till revolution, eller statskupp beroende på vem man frågar.

Piratkopiering är ju inget nytt i Thailand och denna oblyga stöld av Barack Obamas tagline i den amerikanska valkampanjen gick hem-fast inte som Thaksin hade tänkt sig

Vad Thailand har fått se nu är en premiärminister som talar lungt och städat, inte skriker, brusar upp eller höjer rösten. Har en försonlig ton. Som inte är ute efter hämnd utan förstår att det finns många som vill se genuina förändringar i thailands politiska system och är beredd att lyssna på dem. En man som inte kommer ifrån varken polis eller militärleden men ändå kan kontrollera båda dessa maktfaktorer.

Den största krisen var under söndagen då polisen var ganska ointresserad av att göra något åt den ökande graden av anarki som då rådde i Bangkok och som hade rått dagen innan i Pattaya. Militären kallades ut men var också till en början ganska passiv. Sen hölls ett möte mellan de högsta hönsen inom militären, polisen och regeringen där Abbhisit ska ha krävt att de är lojala mot landet och inte de pengar som Thaksin lovat dem för att störta regeringen.

En traditionell thailändsk premiärminister hade när han såg det tveksamma ingripandet från början av polis och militär börjat sparka folk till höger och vänster inom båda myndigheterna, vilket bara hade resulterat i mer kaos. Det gjorde inte Abbhisit men räkna med att det kommer att bli omändringar på viktiga poster inom både polisen och militären snart. Även en del ministrar kommer nog att få se sig om efter andra arbetsuppgifter.

När Abbhisits kunde dansat och firat segern med att håna de röda så är han försonlig i sina kommentarer. Ett mycket “othailändskt” agerande i segerns stund.
 
Tror att diskussionen är livlig på bussarna hem till Issan just nu, har de blivit lurade? Varför kom aldrig Thaksin som lovat? Varför tog inte militären och polisen ut hämnd på dem? Sanningen är nog att Abbhisit fått en hel del supportrar i dessa bussar.
 
Kan han nu smida medan järnet är varmt så kommer han att vinna stöd i Norra Thailand med en rasande fart.
 
Men frågan är hur Thaksin laddar om? För han lär inte ge sig. Men han börjar nog mer och mer bli persona non grata i många länder nu. Muslimer i Bangkok som fick sin moské vandaliserad av de röda vädjar till Dubai att inte ge Thaksin en fristad där längre.
 
Han blåljög i både CNN och BBC om massvis med dödsoffer som militären gömt undan, hade det funnits dessa mängder av lik som militären skulle ha forslat bort hade de dykt upp bilder på det nu från andra källor än Thaksin. Måste finnas miljontals bilder på upploppen och att militären skulle klara av att hålla något sådant hemligt är lika troligt som att alpina VM arrangeras i Bangkok nästa vecka.
 
Fjorton av rödskjortornas ledare har arresteringsorder hängande över sig och kan riskera dödsstraff. Även Thaksin kan lägga ytterligare en arresteringsorder till den långa raden han redan har.

Men jämförelsen med hur de gula behandlas av domstolarna kommer att finnas där. Det är oerhört viktigt att lagen är lika för alla, gul som röd, och det är kärnfrågan för Abbhisits trovärdighet gentemot de rödas supportrar. För min del kan alla ledare, både röda och gula skaka galler resten av sina liv.
 
Kan Abbhisit lyckas med det så ser även de rödas supportrar att alla behandlas lika och då behöver de inte Thaksin och hans agitatoriska tal längre.

Thailand har då fått sin efterlängtade förändring–Abbhisit Veijajiva!
 

Normalt sett är det 13 april en dag för fest i Thailand, det är starten på det Thailändska nyåret och alla brukar vara glada och lyckliga samt ha vattenkrig på gatorna runtom i landet.

Man har krig iår också, men ett mycket mer allvarligt krig. Ett krig som utförs med riktiga kulor, molotovcoctails, hemgjorda bomber och brinnande bussar.

Stykorna leds av en oerfaren Oxfordstudent som varit premiärminister i fyra månader, på andra sidan finns en före detta polisöverste och multimiljonär som leder sina styrkor med hjälp av agitatoriska tal via mobiltelefon eller videolänk.

Det finns bara förlorare i Thailand idag.

Jag gav mig ut i morse tillsammans med en engelsk kollega, vi fick höra om morgonens sammandrabbning vid Din Deang vid 5 tiden, det ligger inte så långt ifrån min bostad så vi tog oss dit via MC-taxi. Vi kom lagom till gryningen för att se brinnande bussar och krossade bilar. Militären såg ut att ha övertaget men snart kom de rödtröjade tillbaka och de var ute efter blod.

Deras ilska riktade sig nu mot medierna som de ansåg rapporterade till förmån för regeringen. Vi var med en klunga andra journalister och fotografer och thailändarna flydde snabbt när de blev hotade till livet av de röda som var beväpnade med påkar och knivar. Vi slapp undan hoten initialt men då de gick upp för de röda att Jonathan, min kollega, var engelskman fick han stå till svars för att Thaksin Shinawatra blev utkastad från England.

Den hätska stämmningen återvände nu kvickt och vi fick ta hjälp av några andra kloka rödtröjade som fick förklara för sina mer konfliktinställda kolleger att en engelsk fotograf i Thailand knappast kan ha något att göra med att Thaksin inte fick asyl där.

Men det är så det är i Thailand idag, rim och reson är inget som biter på en mobb som denna.

Nu under kvällen kommer rapporter om att två personer skjutits ihjäl på en marknad i Bangkok sedan de rödtröjade försökt bränna ner marknaden. Thaksin Shinawatra framträdde i BBC och sade att militären dödat många fler under dagen men gömt undan liken, han beklagade att BBC inte lät honom visa bilderna på detta.

Det pågår ett mediakrig på hög nivå just nu och det är oerhört svårt att avgöra vad som är sanning eller lögn. Svenska Dagbladets korrespondent i Thailand sedan mer än 30 år, Bertil Lintner, ger ungefär samma bild som jag har om varför det ser ut som det gör idag. http://www.svd.se/nyheter/inrikes/artikel_2728877.svd

Men det verkar som om militären just nu har läget under kontroll, men det trodde man ju igår också så nu får vi se vad Thaksin´s nästa drag i detta dödliga schackspel blir?

Tillbaka efter en runda på stan, massvis med militärer och det verkar som om militären står bakom regeringen, men man vet aldrig?

Allting går att köpa i Thailand, även generalers lojalitet, och även om Thaksin Shinawatra har 76 miljarder thailändska baht frusna hos en domstol i Thailand så har han fortfarande pengar nog att köpa sig en och annan generals lojalitet.

Det sägs i väst att det här är en kamp mellan fattiga och rika, det är helt fel. Thakisn är stormrik och har sitt stöd i norra och nordöstra Thailand. Ett stöd han fick genom ett antal populistiska policys för 8 år sedan då han först blev premiärminister. Men han är ingen arbetarklasskämpe, långt ifrån.

Men han är en mästare på att kontrollera media och han har hyrt in ett antal dyra amerikanska lobbyfirmor för att se till att media i väst matas med bilden av en klasskamp.

Men om nu de fattiga sägs älska honom, varför är hans stöd i Thailands tre fattigaste provinser lika med noll?

De fattigaste provinserna i Thailand ligger i södra Thailand på gränsen till Malaysia, de fick aldrig ta del av Thaksins populistiska policys. De fick bly istället, nära 3000 offer har skördats i södra Thailand, en konflikt som Thaksin underblåste rejält under sin tid som premiärminister. Man kan nästan dra en linje i Thailand, strax norr om bangkok älskar man Thaksin och söder om denna linjen hatar man honom.

En ABAC opinionsundersökning i veckan visade dock att en förkrossande majoritet av Thailändarna var trötta på alla demonstranter och bråkmakare, oavsett ifall de hade röda eller gula tröjor.

Nu hålls ett antal tjänstemän och en av premiärministerns sekreterare som gisslan av de rödtröjade och de hotar att döda dem ifall polisen eller militären ingriper.

Det finns dock en person som alla thailändare lyssnar på, eller säger sig lyssna på. Kungen. Den idag 81-årige monarken skulle kunna kyla ner känslorna men frågorna kring hans hälsa är många sedan han drabbats av en mild stroke förra året.

Tyvärr känns det som om Thailand är på väg mot ett blodbad, jag hoppas dock jag har fel.

Väl hemma i lägenheten efter sjukhusvistelsen så pustade jag ut…

 Nu tillstöt nästa problem, hela högerarmen var paketerad i en mitella och fingrarna var ihoptejpade med strikta instruktioner att inte röra dem. Så skulle det förbli i minst 5 veckor.

För någon som är sjukt högerhänt som jag tillkom nu en massa problem, bara en sådan sak som att duscha och klä på sig med vänster hand utan att blöta ner högran är en prövning. Den första koppen kaffe jag drack på Starbucks inne på sjukhuset med vänster hand var en skakig en.

Första problemet när jag kom hem var disken, diskhon var full med smutsig disk. Jag hade inte ens ett vanligt glas rent till att dricka vatten. Tog hissen ner och jag hade tur, dörrvaktens dotter hade kommit för att leverera mat till sin far och hon tjänade gärna 100 baht extra på att diska hos mig. Det slutade med att jag anställde henne att komma på söndagarna för att diska, städa och tvätta hos mig.

Sen det här med jobbet.. hade ett större jobb om Kambodja för tidningen TravelNews nästan färdigt inför deadline den 1 februari men kunde ju inte gärna skriva det färdigt. Jag kontaktade redaktören Katarina och förklarade hur det låg till, hon förstod och skrev ihop de sista 10 % av jobbet själv. Tack Katarina! 

Ta mig fram på min motorcykel gick ju inte så det blev mycket taxiåkande och jag fick koncentrera mitt ätande till ett par utvalda restauranger där personalen hjälpte mig att skära upp eventuella köttbitar i små bitar så att jag kunde äta.

Handlar man på Carrefour för över 1000 baht så kör de hem det gratis vilket är bekvämt. Fast det blev en del onödiga inköp för att komma upp i rätt nivå.

Inte fasen kunde jag jobba heller, som journalist är man rätt beroende av att kunna använda båda händerna fritt.

Efter 5 veckor tog vi av bandaget, men mer om det imorgon.

Anar ni hur mycket papper det blir för en frilansande journalsit som driver eget företag?

Håller på nu att sortera och verifiera säckvis med kvitton och fakturor i ett halvt dussin olika valutor, skitskoj! Eller inte..

Som tur är har jag en förstående revisor som har överseende med min brist på organisation när det gäller pappersarbetet. Tack Camilla!

I thailand bjuds det upp till demonstration idag, det är “de röda” som sympatiserar med den till 2 år i fängelse dömde före detta premiärministern Thaksin Shinawatra som åkt till Bangkok för att försöka avsätta regeringen.

Tydligen har det inte lockat de massor som arrangörerna tänkt sig då organisatörerna redan på förmiddagen gick ut och hävdade att myndigheterna försökte hindra deras anhängare att ta sig till Bangkok. Vilket inte stämmer.

Men det är nog snarare så att de fattiga genomskådat Thaksin Shinawatra och hans band av “röda” supportrar. De vet att Thaksin och hans medhjälpare skodde sig själv i första hand och delade ut lite smulor som tack för de fattigas support.

De vet också att det skulle bli samma sak igen ifall han kom tillbaka.

De fattiga och outbildade är inte så dumma som vissa politiker verkar tro.

Höjden av ironi var ju att marschen mot regeringsbyggnaden blev försenad då många anhängare skulle åka och hämta sin check på 2000 baht som den nya regeringen delar ut till alla som tjänar mindre än 15 000 baht i måndaden.

Snacka om att bita handen som föder dig!

Körde hem från resemässan i Göteborg i fredags efter att ha träffat Siranie, en thaitjej som bott i Sverige i många år och numera är utbildad och diplomerad sommelier. Hon gjorde sin slutpraktik på min favorit krog i Bangkok, L’opera på Sukhumvit soi 39. Hon var den idealiska länken mellan thaipersonalen och kunderna då hon kunde olika språk inklusive thai flytande. Att hon sen är en fena på vin och en bra arbetskamrat gjorde henne än mer omtyckt bland personalen och kunderna.

Jag tog med lite vinlitteratur till henne och tillbaka till Thailand skickade hon en burk svenska pepparkakor till personalen.

 Med lite flyt får Siranie kanske jobb i Thailand snart?

Hann jobba lite på resemässan också fast jag mådde skit mest hela dagen, Thailändska turistbyrån hade kallat till presskonferens klockan 14 i en av Gothia towers möteslokaler, på plats fanns thailands ambassadör i Sverige Dr Apichart Chinwanno och även chefen för TAT’s Stockholmskontor Manit Boonchim fanns på plats för att delge oss lite om sina tankar inför framtiden i Thailand

Det var väl inga sensationella uppgifter som kom fram under presskonferensen men en intressant notering är att nästan 400 000 svenskar besökte Thailand förra året. Det saknades mindre än 6000 personer för att nå den gränsen. Hade inte flygplatserna stängts under 8 dagar förra året hade den magiska gränsen nog nåtts.

Ambassadör Apichart har jag träffat ett antal gånger vid det här laget, han börjar till och med komma ihåg mitt förnamn efter jag har insisterat på att han inte behöver tilltala mig som “Mr Christensen” hela tiden. Han är en mycket sympatisk och proffessionell man som tyvärr kommer att lämna Sverige inom två månader då hans förordnande går ut.

Tyvärr var det ett ganska stort manfall från journalister som lovat närvara vid presskonferensen, drygt 1o som bekräftat sin närvaro via mail eller på mässan dök inte upp. Svagt tycker jag, man borde iallafall meddela om man inte tänker komma. Men mediavärlden är väl sådan idag i Sverige, stressa från det ena till det andra och inte hinna göra ett riktigt bra jobb känns det som? Jag hade fått en hjärnblödning på nolltid med det jagandet som förekommer på redaktionerna i Sverige idag.

En annan intressant sak jag noterade var att Malaysian Airlines äntligen rättat till sin tidtabell och ersatt dagflygningen mellan Kuala Lumpur och Stockholm med en nattflygning. Så nu kan man ledigt ansluta från olika håll i asien och landa i Stockholm på morgonen. Det är lika långt till Phuket från Kuala Lumpur som det är från Bangkok.

Kan vi vänta oss ett priskrig mellan Thai och Malaysian nu?

Jag hittade en grej på mässan som gjorde att jag fick flashbacks till Nana plaza i Bangkok för ett par veckor sedan.

Just det, en mekanisk tjur!

Fast den här hade inte som avsikt att kasta av ryttaren, inte heller gick det runt någon och sålde pingisbollar att kasta på den som satt på tjuren. Det var inte heller fullt med lättklädda flickor där…men annars var det precis som på Nana plaza!

Jag vet ju en galning som inte hade kunnat hålla sig ifrån att prova på om hon sett denna maskin….