Archive for the ‘Musik’ Category

På tal om Hooters…

söndag, april 19th, 2009

Så fanns det ett amerikanskt folkrock band för en 15 år sedan som hette så, vill minnas att de vara ganska populära i Sverige och jag var till och med på en konsert med dem i Sofiero Slottspark utanför Helsingborg.

 Hittade ett klipp med deras version av Peter, Paul och Marys 500 miles på Youtube, håll till godo!

http://www.youtube.com/watch?v=tfK5pxaRoQA

Det är över nu

tisdag, april 14th, 2009

Demonstranterna har efter förhandlingar beslutat sig för att ge upp och dess ledare ska överlämna sig till polisen. De övriga som finns kvar på området kommer att erbjudas skjuts hem till sina provinser av myndigheterna.

Det känns skönt att det verkar som om alla tagit sitt förnuft till fånga.

Men vad som kommer ur detta är fortfarande oklart, helt klart är att Thailand behöver någon slags politisk reform då det bevisligen inte går att ha det så här. Men vad?

Nu har jag fått Gyllene Tiders “Det är över nu” i skallen, fan också…

Stjärnor och riktiga stjärnor

torsdag, april 2nd, 2009

I mitt jobb som journalist möter man på allehanda folk, en del stjärnor och en del som tror de är stjärnor.

I både sport och musikvärlden finns det de som får hybris direkt när de omnämns i lokalpressen och sedan anser att de ska behandlas som de “stjärnor” de nu tror de är. Jag vet många fotbollsspelare som fått enorm hybris när bollen helt plötsligt börjat rulla deras väg tre matcher på rad.

Innan dess jagade de media för att få vara med i pressen, sen är det “såå jobbigt att behöva ställa upp för pressen”

Sen finns det stjärnor som alltid har haft fötterna på jorden, en av dessa är Ängelholmstösen Jill Johnson. Sveriges countrydrottning eller för den pubertala generationen, sveriges hetaste MILF. Vi är nästan jämnåriga jag och Jill så det borde ju göra mig till en FILF?

Jag och Jill kommer från samma område i Skåne och jag har följt henne under många år från små talangjakter i hembygdsparker till hennes, iallafall i Sverige, stjärnstatus. Det som är fantastiskt med Jill är att hon inte tappat fotfästet och omger sig med en grupp gorillor som trampar ner allt för att bereda väg för henne och har en turnéraider med de mest vansinniga anspråken.

Istället står Jill och hälsar sin publik välkommen i entrén!

Jäpp, så ofta hon kan står hon och möter publiken och tar dem i hand när de är på väg in i konsertlokalen, även efteråt brukar hon finnas där för att tacka dem för att de kommit. Hur många andra artister gör det idag? Sen är hon en oerhört trevlig och varm människa, hon känns helt äkta på något vis.

Nu är väl inte country riktigt min grej men visst finns det massor av bra låtar i den genren, en av de bästa jag tycker Jill gjort är hennes version av denna:

http://www.youtube.com/watch?v=nuJxi3oCEjU

I thailand är de ganska sålda på country, hela landsbygden är ju full med pubar mell allsköns western attrialjer, vagnshjul, buffelkranier och liknande. Det är bara halmen på golvet som saknas…

Men det finns också riktigt stora stjärnor även i Thailand som inte tappat fotfästet, jag tänker då närmast på Sek Loso.

Thailands största rockstjärna kan man ofta se drickande ett par öl på The Dubliner i Bangkok där han, nästan iallafall, kan vara en i mängden. Kanske känner han för att gå upp och sjunga någon låt med Lee Shamrock till gästernas jubel.

Brukar också stöta på Sek Loso med familj på min favoritrestaurang dit han gärna går och är en väl sedd gäst, han trivs med att vara en vanlig kille och har alltid ett vänligt ord över till personalen och andra gäster. En riktig gentleman.

Sek har under åren blivit en personlig vän till mig och jag önskar honom all lycka i sina framtida musikprojekt, även om det inte alltid är vad skivbolaget vill ha utav honom…

http://www.youtube.com/watch?v=sSRw3EwxX34&feature=PlayList&p=D95C0C044AE0183B&playnext=1&playnext_from=PL&index=1

Live finns det inte många band som slår Loso i Thailand och även om han idag inte gillar de stora arenorna längre så är det en magisk känsla att stå i en publik på 40 000 thai där alla, och då menar jag alla, kan och sjunger med i samtliga låtar.

Nästan som en Gyllene Tider konsert i Sverige…

Thanon Baan Nok

fredag, november 14th, 2008

Det blir ju att man åker en hel del Taxi i Bangkok och träffar en del intressanta figurer, igår vinkade jag in en taxi utaför kåken och skulle åka till Sukhumvit soi 39. Efter lite så där lagom standard artighetsfraser typ, vart kommer du ifrån, hur länge har du bott i Thailand och har du en thailändsk flickvän så kom vi att diskutera CD`n som snurrade i bilen.

 Det var en sådan där samlingsplatta med 70-tals låtar och chauffören förhörde mig noga om vad låtarna och artisterna hette. En låt vi hamnade på var John Denver och “Country roads” och chauffören ville gärna veta vad detta innebar. Funderade ett tag och sade att det måste betyda “Thanon Baan Nok” på Thai vilket ordagrant blir “Gatan där fåglarna bor”

Chauffören blev imponerad och började nynna på Country Roads med Thailändsk text, vem vet, han kanske jobbar på en översättning av hela låten till en karaokeplatta? 

På tal om musik så träffade jag mannen bakom den i Sverige mycket berömda textstrofen “Dina bröst är som svalor som häckar” i Bangkok för någon vecka sedan. Är det någon som kan knäcka den gåtan?

En legend som var svår att älska

torsdag, december 13th, 2007

Såg i tidningen att Ike Turner avlidit 76 år gammal, en verklig R´n B pionjär och förmodligen den som gav ut den första rock´n roll skivan.

 Men de flesta minns honom nog mest som mannen som misshandlade sin hustru Anna Mae Bullock, mer känd som Tina Turner. På något sätt blev han sinnebilden för en grym despot som misshandlar sin hustru, missbrukar knark och sprit samt är allmänt otrevlig.

När filmen om hans och Tinas stormiga förhållande släpptes 1993 förfasades alla över hur han behandlade Tina, han portätterades av Laurence Fishburne så pass bra att prestationen Oscar nominerades 1994. Men bilden var inte helt sann, Ike i grava ekonomiska problem och vid tillfället i fängelse hade avsagt sig all rättigheter och gett filmbolaget fria händer att prträttera honom som de ville.

Under denna perioden satt Ike mestadels i fängelse, när han och Tina gemensamt valdes in o Rock´n rolls hall of fame 1991 satt han inne och kunde inte medverka.

På senare år klarade han att hålla sig ifrån fängelset och lyckades leva ett drogfritt liv. Ike Turner gav ut en del plattor som fick mycket goda betyg och en grammy kunde han också ställa in i prisskåpet hemma i San Diego.

Inte för att hans image tvättades så pass mycket att han skulle bli aktuell för att deltaga på FI´s kongress men ändå. Han var fortfarade ett asshole som de säger, men ett asshole som gjorde lysande musik.

Keith Richards lär ha sagt att det spelar ingen roll om ha kommer till himlen eller helvetet när han dör, han har vänner på båda ställena. Lucifers allstar band fick just en ny medlem.