Christensen om Thailand

Har även under många år följt Annika Östbergs öden och liksom en del andra förundrats över hur det har vinklats i media.

Sant är att hon förmodligen aldrig hade kunnat dömas för medhjälp till mord i Sverige med tanke på att hon inte sköt personerna själv och att hon vid tillfället var hög som ett hus.

Problemet är att det inträffade i Stockton, USA. Det är varje lands suveräna rätt att bestämma över vad som är brott och inte brott och påföljande lämplig strafflängd. I Sverige är det till exempel olagligt att köpa prostituerades tjänster medan det är tillåtet i till exempel Tyskland.

Hon emigrerade med sin mor till USA, en mor som snabbt glömde bort Annika för en ny familj. Annika födde barn som tungt heroinberoende 15-åring och levde verkligen sitt liv på samhällets baksida tillsammans med män som väl inte kan anses vara några bra föredömen. Hennes son omkom i en bilolycka när han var 16 och Annika satt i fängelse. Hon har rent ut sagt haft ett helvetes liv som ingen kan vara avundsjuk på.

Efter 28 år som mönsterfånge är det dags för Annika att få komma till Sverige tycker jag, och många med mig.

Sen var det de här med transporten.

Man chartrade ett plan på skattebetalarnas bekostnad för den facila summan av 684 000 kronor. Vem fan kom på den idén?

Sekretessskäl hävdas det från myndigheterna. Passagerarlistor på flyg är inte offentliga uppgifter och om någon hade fått syn på en lista som kanske omfattar 250 namn. Hade de då reagerat för “Ms Ostberg” eller “Ms Deasy” flankerad av konstapel Kling och Klang på vardera sidan? Även om de åkt i businessklass hade biljetterna inte kostat en tiondel av vad det chartrade planet kostade.

Vi pratar om en kvinna som de senaste 15 åren gjort allt för att överflyttas till Sverige,vad är oddsen för att hon skulle börja bråka och ställa till det för sig när hon står vid gaten till det som hon kämpat efter så länge? Föga troligt va?

På Newark flygplatsen i USA där både SAS och Malaysian Airlines flyger non-stop till Stockholm finns det speciella rum där man kan vänta med folk, oftast kändisar som inte vill väcka uppmärksamhet, tills alla gått på planet för att sedan borda det som sista pax. Samma sak på Arlanda. De kunde gått av först och kilat ner för trappan till vänster rakt in i en väntande transport till Hinseberg.

Annika Östberg har sonat sitt brott och när hon en gång släpps ut från Hinseberg så hoppas jag att hon anställs av staten för att åka runt på skolor i landet och berätta för gansta kidsen hur jävla ocoolt det är att sitta i fängelse och begå brott, hon bör veta då hon spenderat 28 år bakom lås och bom.

Vaya con dios Annika!

Har läst lite om denna dam de senaste året men inte begripit varför hon är “känd” egentligen?

 Tydligen är hon känd för att ha varit bloggaren Alex Schulmans fru. Det kan man tydligen bygga en karriär på? Inte en lång karriär dock men ändå.

Hon har sedan skilsmässan varit med i Idol på TV där hennes uppgift var att vara elak, det blir ju “bra” TV när det sitter en “kändis” och häver ur sig osmakligheter?

Nu riskerar hon tydligen att få sparken från det program i radion där hon tydligen är morgonvärd. Risken är väl att hon ersätts med en annan nolla till C-kändis? Tror att jag råkade ratta in på det här morgonprogrammet när jag körde till Göteborg för resemässan i mars. Jösses vilket dravel. Varför behöver man veta en massa om lokala kändisar som gör bort sig i Stockholm när man kör bil mellan Helsingborg och Göteborg?

Är det de programmet som Katrin Zytomierska var med i är den naturliga frågan varför hon inte kickats tidigare?

Varför är Svensk media så fixerad vid kändisar? Jo för att med nätets intåg så mäter man alla klick på grejor som publiceras på nätet och kändisar toppar ligan oavsett vad det rör sig om, Lindsay Lohan visar pattarna, Britney är full som en AGA spis, Paris Hilton glömmer trosorna, Angelina Jolie adopterar fler barn, Carolina Gynning är på semester med en annan C-kändis, Linda Rosing startar en ny karriär som är seriös igen…

Varför bryr sig folk om dessa spillror till människor som i de flesta fall är helt talanglösa och kända för att det är…kändisar?

En redaktör som sitter under budgetpress från ägarna lockas ju att plocka in dessa skräpnyheterna eftersom de inte kostar en spänn att publicera jämfört med riktig journalistik. I de flesta fall så skickar “kändisens” publicist både bilder och text till tidningarna. Bara att klippa och klistra typ. Fy fan, vart är vi på väg?

Vad är nästa steg? Linda Rosing bevakar Israel-Palestinakonflikten? Carolina Gynning rapporterar från Mugabes Zimbabwe? Katrin Zytomierska bevakar valet i Indien?

Vart är Svensk media på väg egentligen?

Jag är numera på plats i Shanghai, för att göra ett reportage om IT&CM China. En mässa för mötesindustrin inom turistnäringen. Något för de insatta nördarna alltså.

Har varit i Shanghai en gång tidigare och bodde då på samma hotell, Sheraton Hongqiao. Helt ok!

När jag landade och väntade på transfern till hotellet skulle jag ta ut pengar, det sket sig då ATM maskinen tydligen bara tog emot pengar?

Väl på plats inne på hotellet kollade jag vad man fick för 100 USD på hotellet, 676 RMB fick man.

Jag som är en ganska van resenär vet att av hävd så är kursen på hotell och liknande dålig så jag stegade över gatan till ett shoppingcenter där Standard Chartered Bank hade ett kontor som skyltade med “Exchange office” när jag väntade i kön kom det en dam fram till mig och frågade om jag behövd hjäp?

–Jag skulle vilja växla pengar.

–Har du ett konto här?

–Nä, men jag skulle vilja växla 100 USD till Yuan.

–Då måste du öppna ett konto först.

Jag tackade nej och damen hänvisade mig till en annan bank istället, Voori Bank.

Samma story, jag kommer in och säger att jag vill växla pengar.

–Hur mycket vill du växla?

–Hade tänkt 100 USD.

–Jag tror inte vi kan växla en så stor summa.

–?????? Ni kan inte växla 100 USD?

–Nej, vi har inte kontanter nog.

Trodde hon drev med mig men jag gick tillbaka till hotellet ocj loggade in på Forex. För 100 USD fick jag 850 SEK, för 850 SEK skulle jag få 661 RMB. Alltså tjänade jag 15 RMB på att växla på hotellet jämfört med Forex´s kurs.

Amazing China!

Sedan bar det av till Sveriges svar på Chinatown-IKEA!

I Kina pratar man inte engelska med chaufförerna som kör Taxi, de kan inget alls om detta språk. Conciergen på hotellet skrev ner addressen på Mandarin och sen in i en taxi.

Precis när vi kommit ut från hotellområdet börjar chauffören prata med mig-han verkar undra vilket håll som är närmast med tanke på hans gestikulerande i T-korset. Hur fasen skulle jag veta det?

Nåja, efter en stund kommer vi dit och även om jag fick hoppa av mitt i vägen efter att han missat avfarten så gick det ju bra. Blev lite köttbullar och lite saker till lägenheten i Bangkok. Sen skulle jag köpt lite inlagd sill också för en stundande fest men det fanns inga sådana.

Vafaaan! Ingvar Kamprad måste avgå. Finns det inte svensk sill att köpa på IKEA utomlands måste någon hållas ansvarig-jag anklagar Ingvar!

Visst känner man igen sig, jag har nu infobladet om kökssystemet Faktum på mandarinkinesiska!

Kina är ju ett märkligt land- en kommunistisk enparti stat utan allmänna val, demokrati och liknande rättigheter. Ändå är Kina en av de mest pengafixerade och kapitalistiska platser jag besökt. Ifall man tycker att Bangkok är kommersiellt har man inte varit i Shanghai!

Staden saknar också, enligt min åsikt, den charm som många andra asiatiska städer har. Det är som vilken storstad som helst i världen. Bara det att man inte kan kommunicera med befolkningen och de kör bil sämre än i Thailand. Vilket säger en hel del.

Gick ut för att äta ikväll och då hittade jag det här

En Hooters bar!

En av de största avarterna av det amerikanska samhället jag hittat, en hamburgerkedja med junkfood serverat av tjejer iklädda hotpants och linnen. Grabbarna grus de luxe liksom

Kunde ju inte motså ett besök, när man kommer in vrålar, ja vrålar, hela personalstyrkan “Welcome to Hooters”

Man blir nästa skrämd vid ett sådant mottagande, nåväl sätter mig i baren och beställer en burgare och en öl. Det sitter bara män vad jag kan se i restaurangen och det hela har ett svensexa eller grabbkväll stuk över sig.

Inget fel på burgaren och ölen satt bra, ett plus för gratis wifi internet men jag vet inte riktigt hur jag ska ställa mig till detta fenomen? Sen är ju alla tjejerna kinesiskor, Hooters är väl slang för damer som är så att säga “välutrustade” och det känns lite som en paradox med välutrustade kinesiskor. Tveksamt om det finns underlag för att ta denna franchising idén till Thailand med tanke på hur en normal thaitjej är utrustad.

Men det mest paradoxala kommer när man plockar upp plånboken för att betala, där på sedlarna sitter ansiktet på ordförande Mao Tse Tung. Kinas landsfader. Undrar vad han hade tyckt om det Kina vi har idag?

Ger mig fan på att han roterar i sitt mausoleum ifall han känner till att Hooters finns i Kina.

…mot ett SM guld för HIF och jag är på väg mot Thailand.

 Bäst att ta ut guldet i förskott då man ju inte riktigt vet var man har en lag som HIF när serien väl avslutats i höst, fågel, fisk eller mittemellan känns som logiska alternativ.

Blir full fart när jag landar, snabbt hem och packa upp. Nästa anhalt Kinas ambassad och söka visum, Sedan hämta min båge, sen hem igen och bevaka de lokala medierna angående massdemonstrationen i Bangkok. Hålla kontakt med mina källor om hur det går. Skriva en text om det hela till bladet och sedan förhoppningsvis en god middag ackompanjerad av ett gott vin.

Eller så får man jaga runt hela natten i ett tårgasfyllt upplopps Bangkok?

Snart är det förmodligen dags att åka tillbaka till Thailand och av nyhetsbevakningen att döma så landar jag mitt i det rödas massdemonstration i Bangkok. Thailand och Bangkok har inte stått att känna igen den senaste månaderna utan en betald mobb som demonstrerar och gör livet svårt för sina medmänniskor. Men nu verkar “ordningen” vara återställd!

Ska ut och “tura” idag, för er som inte känner till detta är det en nordvästskånsk specialité där man köper en biljett till båtarna som går till Helsingör i Danmark och sedan sitter  man i restaurangen ett par varv fram och tillbaka över sundet och “hygger sig” som dansken hade sagt. Att “hygge sig” innebär mat och dryck och gott sällskap.

Sedan imorgon blir det fotboll, allsvensk premiär med matchen HIF mot IFK Göteborg. Kan vara skönt att se fram emot efter en dag full med packning och en massa saker som man bara måste hinna med.

Mycket pappersarbete har det blivit, dekalaration, intyg till försäkringsbolaget, ordna verifikationer, görad bild CD skivor och skicka iväg, hålla kontakt med olika redaktörer osv.

I mitt jobb som journalist möter man på allehanda folk, en del stjärnor och en del som tror de är stjärnor.

I både sport och musikvärlden finns det de som får hybris direkt när de omnämns i lokalpressen och sedan anser att de ska behandlas som de “stjärnor” de nu tror de är. Jag vet många fotbollsspelare som fått enorm hybris när bollen helt plötsligt börjat rulla deras väg tre matcher på rad.

Innan dess jagade de media för att få vara med i pressen, sen är det “såå jobbigt att behöva ställa upp för pressen”

Sen finns det stjärnor som alltid har haft fötterna på jorden, en av dessa är Ängelholmstösen Jill Johnson. Sveriges countrydrottning eller för den pubertala generationen, sveriges hetaste MILF. Vi är nästan jämnåriga jag och Jill så det borde ju göra mig till en FILF?

Jag och Jill kommer från samma område i Skåne och jag har följt henne under många år från små talangjakter i hembygdsparker till hennes, iallafall i Sverige, stjärnstatus. Det som är fantastiskt med Jill är att hon inte tappat fotfästet och omger sig med en grupp gorillor som trampar ner allt för att bereda väg för henne och har en turnéraider med de mest vansinniga anspråken.

Istället står Jill och hälsar sin publik välkommen i entrén!

Jäpp, så ofta hon kan står hon och möter publiken och tar dem i hand när de är på väg in i konsertlokalen, även efteråt brukar hon finnas där för att tacka dem för att de kommit. Hur många andra artister gör det idag? Sen är hon en oerhört trevlig och varm människa, hon känns helt äkta på något vis.

Nu är väl inte country riktigt min grej men visst finns det massor av bra låtar i den genren, en av de bästa jag tycker Jill gjort är hennes version av denna:

http://www.youtube.com/watch?v=nuJxi3oCEjU

I thailand är de ganska sålda på country, hela landsbygden är ju full med pubar mell allsköns western attrialjer, vagnshjul, buffelkranier och liknande. Det är bara halmen på golvet som saknas…

Men det finns också riktigt stora stjärnor även i Thailand som inte tappat fotfästet, jag tänker då närmast på Sek Loso.

Thailands största rockstjärna kan man ofta se drickande ett par öl på The Dubliner i Bangkok där han, nästan iallafall, kan vara en i mängden. Kanske känner han för att gå upp och sjunga någon låt med Lee Shamrock till gästernas jubel.

Brukar också stöta på Sek Loso med familj på min favoritrestaurang dit han gärna går och är en väl sedd gäst, han trivs med att vara en vanlig kille och har alltid ett vänligt ord över till personalen och andra gäster. En riktig gentleman.

Sek har under åren blivit en personlig vän till mig och jag önskar honom all lycka i sina framtida musikprojekt, även om det inte alltid är vad skivbolaget vill ha utav honom…

http://www.youtube.com/watch?v=sSRw3EwxX34&feature=PlayList&p=D95C0C044AE0183B&playnext=1&playnext_from=PL&index=1

Live finns det inte många band som slår Loso i Thailand och även om han idag inte gillar de stora arenorna längre så är det en magisk känsla att stå i en publik på 40 000 thai där alla, och då menar jag alla, kan och sjunger med i samtliga låtar.

Nästan som en Gyllene Tider konsert i Sverige…

Anar ni hur mycket papper det blir för en frilansande journalsit som driver eget företag?

Håller på nu att sortera och verifiera säckvis med kvitton och fakturor i ett halvt dussin olika valutor, skitskoj! Eller inte..

Som tur är har jag en förstående revisor som har överseende med min brist på organisation när det gäller pappersarbetet. Tack Camilla!

I thailand bjuds det upp till demonstration idag, det är “de röda” som sympatiserar med den till 2 år i fängelse dömde före detta premiärministern Thaksin Shinawatra som åkt till Bangkok för att försöka avsätta regeringen.

Tydligen har det inte lockat de massor som arrangörerna tänkt sig då organisatörerna redan på förmiddagen gick ut och hävdade att myndigheterna försökte hindra deras anhängare att ta sig till Bangkok. Vilket inte stämmer.

Men det är nog snarare så att de fattiga genomskådat Thaksin Shinawatra och hans band av “röda” supportrar. De vet att Thaksin och hans medhjälpare skodde sig själv i första hand och delade ut lite smulor som tack för de fattigas support.

De vet också att det skulle bli samma sak igen ifall han kom tillbaka.

De fattiga och outbildade är inte så dumma som vissa politiker verkar tro.

Höjden av ironi var ju att marschen mot regeringsbyggnaden blev försenad då många anhängare skulle åka och hämta sin check på 2000 baht som den nya regeringen delar ut till alla som tjänar mindre än 15 000 baht i måndaden.

Snacka om att bita handen som föder dig!

Körde hem från resemässan i Göteborg i fredags efter att ha träffat Siranie, en thaitjej som bott i Sverige i många år och numera är utbildad och diplomerad sommelier. Hon gjorde sin slutpraktik på min favorit krog i Bangkok, L’opera på Sukhumvit soi 39. Hon var den idealiska länken mellan thaipersonalen och kunderna då hon kunde olika språk inklusive thai flytande. Att hon sen är en fena på vin och en bra arbetskamrat gjorde henne än mer omtyckt bland personalen och kunderna.

Jag tog med lite vinlitteratur till henne och tillbaka till Thailand skickade hon en burk svenska pepparkakor till personalen.

 Med lite flyt får Siranie kanske jobb i Thailand snart?

Hann jobba lite på resemässan också fast jag mådde skit mest hela dagen, Thailändska turistbyrån hade kallat till presskonferens klockan 14 i en av Gothia towers möteslokaler, på plats fanns thailands ambassadör i Sverige Dr Apichart Chinwanno och även chefen för TAT’s Stockholmskontor Manit Boonchim fanns på plats för att delge oss lite om sina tankar inför framtiden i Thailand

Det var väl inga sensationella uppgifter som kom fram under presskonferensen men en intressant notering är att nästan 400 000 svenskar besökte Thailand förra året. Det saknades mindre än 6000 personer för att nå den gränsen. Hade inte flygplatserna stängts under 8 dagar förra året hade den magiska gränsen nog nåtts.

Ambassadör Apichart har jag träffat ett antal gånger vid det här laget, han börjar till och med komma ihåg mitt förnamn efter jag har insisterat på att han inte behöver tilltala mig som “Mr Christensen” hela tiden. Han är en mycket sympatisk och proffessionell man som tyvärr kommer att lämna Sverige inom två månader då hans förordnande går ut.

Tyvärr var det ett ganska stort manfall från journalister som lovat närvara vid presskonferensen, drygt 1o som bekräftat sin närvaro via mail eller på mässan dök inte upp. Svagt tycker jag, man borde iallafall meddela om man inte tänker komma. Men mediavärlden är väl sådan idag i Sverige, stressa från det ena till det andra och inte hinna göra ett riktigt bra jobb känns det som? Jag hade fått en hjärnblödning på nolltid med det jagandet som förekommer på redaktionerna i Sverige idag.

En annan intressant sak jag noterade var att Malaysian Airlines äntligen rättat till sin tidtabell och ersatt dagflygningen mellan Kuala Lumpur och Stockholm med en nattflygning. Så nu kan man ledigt ansluta från olika håll i asien och landa i Stockholm på morgonen. Det är lika långt till Phuket från Kuala Lumpur som det är från Bangkok.

Kan vi vänta oss ett priskrig mellan Thai och Malaysian nu?

Jag hittade en grej på mässan som gjorde att jag fick flashbacks till Nana plaza i Bangkok för ett par veckor sedan.

Just det, en mekanisk tjur!

Fast den här hade inte som avsikt att kasta av ryttaren, inte heller gick det runt någon och sålde pingisbollar att kasta på den som satt på tjuren. Det var inte heller fullt med lättklädda flickor där…men annars var det precis som på Nana plaza!

Jag vet ju en galning som inte hade kunnat hålla sig ifrån att prova på om hon sett denna maskin….

Igår var en hetisk dag, på resemässan från 10.30 fram till 19-tiden hostande och snörvlande. Ett tag höll jag på att tappa rösten helt så jag fick smyga undan i presscentret för att dricka lite te.

Men jag hann med en del jobb ändå, först ett besök hos Schysst resande som uppmanar folk att tänka sig för lite innan de reser iväg och man lär sig lite om vad charterbolagens målande beskrivningar egentligen står för. Sen fanns även Ecpat på plats och de hade bjudit in folk som jobbande emot barnprostitution från Brasilien, detta ofog förekommer ju inte bara i sydostasien som man ibland kan tro.

I övrigt så var där mycket folk på plats trots att det bara är folk från branschen som har tillträde under torsdag-fredag. I Thailands monter var det “happy hour” vid 16.30 tiden med mat och dryck, Beer Sing of course

I övrigt trodde TAT i Stockholm på forsatt gott resande från skandivanien, den minskning som man räknar med i år är nästan helt beroende på hur den svenska valutan utvecklar sig. TAT´s monter var som alltid mycket välbesökt och både Karuna och Pratthana från Stockholmskontoret var nöjda med första dagen.

För många i resebranschen är TUR mässan ett enda stort party, jag tyckte det också innan och såg alltid till att vara på plats redan till onsadgskvällen och den hejdundrande fest som brukar hållas då. Men de senaste åren har jag nöjt mig med att besöka mässan under branschdagarna. Ibland har jag bara varit här en dag och ibland två. Det beror oftast på till vilket pris man kan hitta boende i Göteborg under denna tid, något som inte är varken lätt eller billigt. I år bor jag på något som heter Apple Hotel och ligger utmed vägen till Fjollträsk. Det har nog en gång i tiden varit en så kallad “Scandic låda” uppförd i mitten av 1970-talet men har förmodligen fallit för tidens tand och ramlat ur Scandics sortiment. Fast priset är ok och man är inte så långt ifrån Göteborgs centrum ifall man nu vill in där.

När jag lämnade hade Solresor startat någon sorts disco i mäshallen med ett liveband (eller var det playback?) på scenen. Bandet är förmodligen känt i Sverige men jag har inte en blekaste aning om vem de är?

Har lånat en bil av en kompis för att köra till Göteborg och TUR 09, förra året hyrde jag en bil men det blev inte som jag tänkt mig då jag beställde en miljöbil och till och med bytte till en annan bilklass för att garanteras en miljöbil så stod jag där tillslut med en vanlig bil. Jag som skulle göra ett miljöbilsreportage!

Det var nästan så att jag gjorde en Steve Martin, men jag behärskade mig

http://www.youtube.com/watch?v=n3a7ATwS6-A&feature=related

Fast jag hade nog gjort den på svenska istället för tyska…

För övrigt är Planes, Trains and automobiles en av de bästa filmerna från 1980-talet och både Steve Martin och John Candy gör sina karriärers bästa prestationer i denna rulle. Har du inte sett den så spring ner till uthyraren direkt och leta efter-Raka spåret till Chicago.

Bilen jag har nu är en Toyota och min kompis flickvän (vars bil jag lånat) har cd-spelaren full me 80-tals låtar, Sandra-Maria Magdalena, ABC-The look of love, Weather girls-Its raining men, Ratata-Jackie, Yazoo-Dont go, och så vidare- En nostalgikick på väg till Göteborg.