Christensen om Thailand

Det har varit varmt i Bangkok senaste veckan, kvicksilvret har legat runt 40 grader och det har kännts att nu är den varma årstiden här. En annan mer oväntad effekt är att mitt internet inte fungerar på eftermiddagarna längre.

Varför då?

Jo, eftersom jag kör med GPRS uppkoppling så tål tydligen inte näten värme så bra och därför gör det hela uppkopplingen olidligt slö om man ens kan koppla upp sig. Köpte för säkerhets skull ett sim-kort från AIS också för att testa ifall det var bättre än mitt TRUE Move kort men med ungefär samma usla resultat.

Sen om det stämmer att det är värmen som påverkar uppkopplingen vete fan men snart funderar jag på att skaffa mig vanligt uppringt internet istället?

Sen har det varit debatt i parlamentet angående upploppen i Bangkok och Pattaya under det så kallade Songkrahnkuppförsöket. Pheu Thai och Thaksin Shinawatra gick ju förlorande ur den kraftmätningen och här är deras förklaringar till varför det gick överstyr. Bangkok Post följde två dagars debatten som mer liknade klassisk pajkastning än ett ärligt försök att ena landet.

- The red shirt protest was peaceful, non-provocative and none of them were armed. The red shirt protesters who were seen making Molotov cocktails right at the protest site or who were seen lobbing petrol bombs on advancing troops were mere fake protesters probably on somebody’s payroll to discredit the red shirts.

- Red shirt protesters did not storm the venue of the Asean plus 3 and Asean plus 6 summits at the Royal Cliff Beach Resort. In fact, they were allowed onto the premises by police and soldiers. Also, they were not responsible for the cancellation of the summits. On the contrary, it was Prime Minister Abhisit Vejjajiva who chickened out and cancelled the summits.

- The red shirt protesters did not threaten Mr Abhisit when he went to the Interior Ministry to declare the state of emergency for Bangkok and neighbouring provinces. Instead they were there to rescue him from a mob masquerading as red shirt protesters. Also, the smashing of the prime minister’s car was the work of outsiders.

- Red shirt protesters had nothing to do with all the gas tankers hauled to Din Daeng and other spots nearby to block the advance of the soldiers.

- Soldiers used live bullets to fire on unarmed protesters, several of whom were believed to have been killed and their bodies hauled away in army trucks to be destroyed at some unknown locations to cover up the crime.

- The burning of hijacked buses, the vandalising of a mosque in a Muslim community on Petchaburi Road and the shootings which were widely thought to be perpetrated by red shirt protesters were in fact staged by third-hand elements in the guise of red shirt protesters. Anyone could don a red shirt and be seen as one of them, so said a Puea Thai MP.

- And last but not least, Prime Minister Abhisit was solely to blame for causing the worst political divide ever seen and for causing incalculable damage to the country’s economy for imposing the state of emergency without any justification.

Problemet är ju att det är dessa uppgifter som de kommer att sprida ibland sina väljare och samtidigt komma med uppmaningen att inte tro på andra motstridiga uppgifter då de kommer från “de andra” som bara vill dem ont.

Amazing Thailand!

Nu har det lugnat sig i Thailand-tillfälligt iallafall.

Nu startar istället kampen om “sanningen” vem som vet mest och bäst.

När krisen gick på högvarv beklagade Thaksin Shinawatra sig i BBC och CNN att han inte fick visa bilderna där han uppgav att militären sköt ihjäl ett 80-tal demonstranter, körde iväg dem på lastbilsflak och matade liken till krokodiler.

Låter riktigt hemskt eller hur?

Problemet är att den seriösa delen av internationell media gärna vill kolla ursprunget på bilderna för att kunna avgöra ifall de är manipulerade eller inte. Det fick man inte så därför har de inte publicerats.

De röda lät sig inte nedslås av detta utan nu plockade man fram en video som visade hur militären sliter ut en busschaufför iklädd en röd tröja i Bangkok och skjuter ihjäl honom.

Låter riktigt skrämmande eller hur?

Sen visade det sig att det fanns en annan kamera som filmat samma händelse och där blir busschauffören visserligen nerslagen av militären med en batong och sedan bärs han till ett sjukvårdstält.

Igår medverkade den enligt det rödas uppgifter döda busschauffören vid en presskonferens som bussbolaget arrangerade, han sade sig blivit tvingad av den röda mobben att köra bussen mot Vibbhavadi området där de röda behövde förstärkning.

Han var rädd för att om de inte fick som de ville skulle de bränna upp hans buss så han gjorde det och drog även motvilligt på sig en röd tröja.

Men de rödas supportrar har redan fått en version serverad för sig och ledarna för Thaksins mobb ser omsorgsfullt till att inga motstridiga uppgifter når dem. Som att chauffören faktiskt lever.

Han kanske är jesus?

Räkna med fler sensationella avslöjanden de närmaste dagarna…

Det var under denna paroll som Thaksin Shinawatra manade till revolution, eller statskupp beroende på vem man frågar.

Piratkopiering är ju inget nytt i Thailand och denna oblyga stöld av Barack Obamas tagline i den amerikanska valkampanjen gick hem-fast inte som Thaksin hade tänkt sig

Vad Thailand har fått se nu är en premiärminister som talar lungt och städat, inte skriker, brusar upp eller höjer rösten. Har en försonlig ton. Som inte är ute efter hämnd utan förstår att det finns många som vill se genuina förändringar i thailands politiska system och är beredd att lyssna på dem. En man som inte kommer ifrån varken polis eller militärleden men ändå kan kontrollera båda dessa maktfaktorer.

Den största krisen var under söndagen då polisen var ganska ointresserad av att göra något åt den ökande graden av anarki som då rådde i Bangkok och som hade rått dagen innan i Pattaya. Militären kallades ut men var också till en början ganska passiv. Sen hölls ett möte mellan de högsta hönsen inom militären, polisen och regeringen där Abbhisit ska ha krävt att de är lojala mot landet och inte de pengar som Thaksin lovat dem för att störta regeringen.

En traditionell thailändsk premiärminister hade när han såg det tveksamma ingripandet från början av polis och militär börjat sparka folk till höger och vänster inom båda myndigheterna, vilket bara hade resulterat i mer kaos. Det gjorde inte Abbhisit men räkna med att det kommer att bli omändringar på viktiga poster inom både polisen och militären snart. Även en del ministrar kommer nog att få se sig om efter andra arbetsuppgifter.

När Abbhisits kunde dansat och firat segern med att håna de röda så är han försonlig i sina kommentarer. Ett mycket “othailändskt” agerande i segerns stund.
 
Tror att diskussionen är livlig på bussarna hem till Issan just nu, har de blivit lurade? Varför kom aldrig Thaksin som lovat? Varför tog inte militären och polisen ut hämnd på dem? Sanningen är nog att Abbhisit fått en hel del supportrar i dessa bussar.
 
Kan han nu smida medan järnet är varmt så kommer han att vinna stöd i Norra Thailand med en rasande fart.
 
Men frågan är hur Thaksin laddar om? För han lär inte ge sig. Men han börjar nog mer och mer bli persona non grata i många länder nu. Muslimer i Bangkok som fick sin moské vandaliserad av de röda vädjar till Dubai att inte ge Thaksin en fristad där längre.
 
Han blåljög i både CNN och BBC om massvis med dödsoffer som militären gömt undan, hade det funnits dessa mängder av lik som militären skulle ha forslat bort hade de dykt upp bilder på det nu från andra källor än Thaksin. Måste finnas miljontals bilder på upploppen och att militären skulle klara av att hålla något sådant hemligt är lika troligt som att alpina VM arrangeras i Bangkok nästa vecka.
 
Fjorton av rödskjortornas ledare har arresteringsorder hängande över sig och kan riskera dödsstraff. Även Thaksin kan lägga ytterligare en arresteringsorder till den långa raden han redan har.

Men jämförelsen med hur de gula behandlas av domstolarna kommer att finnas där. Det är oerhört viktigt att lagen är lika för alla, gul som röd, och det är kärnfrågan för Abbhisits trovärdighet gentemot de rödas supportrar. För min del kan alla ledare, både röda och gula skaka galler resten av sina liv.
 
Kan Abbhisit lyckas med det så ser även de rödas supportrar att alla behandlas lika och då behöver de inte Thaksin och hans agitatoriska tal längre.

Thailand har då fått sin efterlängtade förändring–Abbhisit Veijajiva!
 

Demonstranterna har efter förhandlingar beslutat sig för att ge upp och dess ledare ska överlämna sig till polisen. De övriga som finns kvar på området kommer att erbjudas skjuts hem till sina provinser av myndigheterna.

Det känns skönt att det verkar som om alla tagit sitt förnuft till fånga.

Men vad som kommer ur detta är fortfarande oklart, helt klart är att Thailand behöver någon slags politisk reform då det bevisligen inte går att ha det så här. Men vad?

Nu har jag fått Gyllene Tiders “Det är över nu” i skallen, fan också…

Två dödsoffer blev resultatet då de röda drabbade samman med vanliga Bangkokbor på en marknad i staden.

Folket i Bangkok, som till stor del består av inflyttade från landsbygden, har helt enkelt tröttnat på att hållas som gisslan av olika färgers mobbar. Nu får det vara nog!

Ett flertal rapporter under gårdagen talade om detta fenomen och militären var till en början fundersamma på hur de skulle agera. Men efter att drivit tillbaka lokalbefolkningen med motiveringen att polis och militär ska ha monopol på att upprätthålla lag och ordning. Fler beväpnade grupper på gatorna skulle bara skapa ännu mer kaos.

Enligt thailands största opinionsinstitut ABAC så stöder 81.6 % av befolkningen över hela landet inte Thaksin Shinawatra och är ganska tillfreds med militärens agerande hittills. Men det betyder inte automatiskt att de är stöder regeringens agerande fullt ut.

De röda är nu samlade vid sitt huvudområde i Bangkok där de satt ett antal bussar i brand för att skydda området. Regeringen uppmanar de som är hängivna politiska aktivister att lämna området frivilligt utan några repressalier vilket många också gör och skickas hem av myndigheterna. De som blir kvar är Thaksins trognaste och i detta nu så är det inte så många kvar. Vad som ska hända med dessa är ännu oklart.

Ett oroande rykte har nått mig under natten, Thaksin Shinawatra ska finnas på sin kasinoresort belägen på Koh Kong i Kambodja och det planeras en kommandoraid av Thailands elitstyrkor för att gripa honom där.

Det skulle då givetvis få grava konsekvenser för de redan bräckliga relationerna mellan Thailand och Kambodja och närmare fullt krig mellan länderna kommer man knappast. Vi får hoppas att detta rykte är falskt.

Vi får avvakta dagens utveckling för att se vad som händer.

Normalt sett är det 13 april en dag för fest i Thailand, det är starten på det Thailändska nyåret och alla brukar vara glada och lyckliga samt ha vattenkrig på gatorna runtom i landet.

Man har krig iår också, men ett mycket mer allvarligt krig. Ett krig som utförs med riktiga kulor, molotovcoctails, hemgjorda bomber och brinnande bussar.

Stykorna leds av en oerfaren Oxfordstudent som varit premiärminister i fyra månader, på andra sidan finns en före detta polisöverste och multimiljonär som leder sina styrkor med hjälp av agitatoriska tal via mobiltelefon eller videolänk.

Det finns bara förlorare i Thailand idag.

Jag gav mig ut i morse tillsammans med en engelsk kollega, vi fick höra om morgonens sammandrabbning vid Din Deang vid 5 tiden, det ligger inte så långt ifrån min bostad så vi tog oss dit via MC-taxi. Vi kom lagom till gryningen för att se brinnande bussar och krossade bilar. Militären såg ut att ha övertaget men snart kom de rödtröjade tillbaka och de var ute efter blod.

Deras ilska riktade sig nu mot medierna som de ansåg rapporterade till förmån för regeringen. Vi var med en klunga andra journalister och fotografer och thailändarna flydde snabbt när de blev hotade till livet av de röda som var beväpnade med påkar och knivar. Vi slapp undan hoten initialt men då de gick upp för de röda att Jonathan, min kollega, var engelskman fick han stå till svars för att Thaksin Shinawatra blev utkastad från England.

Den hätska stämmningen återvände nu kvickt och vi fick ta hjälp av några andra kloka rödtröjade som fick förklara för sina mer konfliktinställda kolleger att en engelsk fotograf i Thailand knappast kan ha något att göra med att Thaksin inte fick asyl där.

Men det är så det är i Thailand idag, rim och reson är inget som biter på en mobb som denna.

Nu under kvällen kommer rapporter om att två personer skjutits ihjäl på en marknad i Bangkok sedan de rödtröjade försökt bränna ner marknaden. Thaksin Shinawatra framträdde i BBC och sade att militären dödat många fler under dagen men gömt undan liken, han beklagade att BBC inte lät honom visa bilderna på detta.

Det pågår ett mediakrig på hög nivå just nu och det är oerhört svårt att avgöra vad som är sanning eller lögn. Svenska Dagbladets korrespondent i Thailand sedan mer än 30 år, Bertil Lintner, ger ungefär samma bild som jag har om varför det ser ut som det gör idag. http://www.svd.se/nyheter/inrikes/artikel_2728877.svd

Men det verkar som om militären just nu har läget under kontroll, men det trodde man ju igår också så nu får vi se vad Thaksin´s nästa drag i detta dödliga schackspel blir?

Hette en bra platta med Black Sabbath en gång i tiden, tyvärr är det mob rules vi ser i Bangkok just nu.

Militären skingrade i morse en av de rödtröjades vägblockad med hjälp av tårgas, vattenkanoner och varningsskott. Utbrända taxibilar och bussar var allt som fanns kvar efter en dryg timmes gatubataljer. Givetvis fanns det även drygt 70 personer intagna på sjukhus för sina skador i bataljen.

De rödtröjade som får 200 kronor per dag, fem normala dagslöner, av Thakisn Shinawatra för att delta enligt flera oberoend källor kontrade då med att kapa 6 tankbilar och köra in dem i ett bostadsområde där de hotar att spränga dem.

Anarki råder just nu och frågan är om det inte snart blir undatagstillstånd i hela landet då rödtröjade har hotat med att inta och spränga bron mellan Thailand och Laos.

Runtom hörnet lurar också utegångsförbud i Bangkok ifall inte polisen och militären får kontroll på situationen snart.

Tillbaka efter en runda på stan, massvis med militärer och det verkar som om militären står bakom regeringen, men man vet aldrig?

Allting går att köpa i Thailand, även generalers lojalitet, och även om Thaksin Shinawatra har 76 miljarder thailändska baht frusna hos en domstol i Thailand så har han fortfarande pengar nog att köpa sig en och annan generals lojalitet.

Det sägs i väst att det här är en kamp mellan fattiga och rika, det är helt fel. Thakisn är stormrik och har sitt stöd i norra och nordöstra Thailand. Ett stöd han fick genom ett antal populistiska policys för 8 år sedan då han först blev premiärminister. Men han är ingen arbetarklasskämpe, långt ifrån.

Men han är en mästare på att kontrollera media och han har hyrt in ett antal dyra amerikanska lobbyfirmor för att se till att media i väst matas med bilden av en klasskamp.

Men om nu de fattiga sägs älska honom, varför är hans stöd i Thailands tre fattigaste provinser lika med noll?

De fattigaste provinserna i Thailand ligger i södra Thailand på gränsen till Malaysia, de fick aldrig ta del av Thaksins populistiska policys. De fick bly istället, nära 3000 offer har skördats i södra Thailand, en konflikt som Thaksin underblåste rejält under sin tid som premiärminister. Man kan nästan dra en linje i Thailand, strax norr om bangkok älskar man Thaksin och söder om denna linjen hatar man honom.

En ABAC opinionsundersökning i veckan visade dock att en förkrossande majoritet av Thailändarna var trötta på alla demonstranter och bråkmakare, oavsett ifall de hade röda eller gula tröjor.

Nu hålls ett antal tjänstemän och en av premiärministerns sekreterare som gisslan av de rödtröjade och de hotar att döda dem ifall polisen eller militären ingriper.

Det finns dock en person som alla thailändare lyssnar på, eller säger sig lyssna på. Kungen. Den idag 81-årige monarken skulle kunna kyla ner känslorna men frågorna kring hans hälsa är många sedan han drabbats av en mild stroke förra året.

Tyvärr känns det som om Thailand är på väg mot ett blodbad, jag hoppas dock jag har fel.

…mot ett SM guld för HIF och jag är på väg mot Thailand.

 Bäst att ta ut guldet i förskott då man ju inte riktigt vet var man har en lag som HIF när serien väl avslutats i höst, fågel, fisk eller mittemellan känns som logiska alternativ.

Blir full fart när jag landar, snabbt hem och packa upp. Nästa anhalt Kinas ambassad och söka visum, Sedan hämta min båge, sen hem igen och bevaka de lokala medierna angående massdemonstrationen i Bangkok. Hålla kontakt med mina källor om hur det går. Skriva en text om det hela till bladet och sedan förhoppningsvis en god middag ackompanjerad av ett gott vin.

Eller så får man jaga runt hela natten i ett tårgasfyllt upplopps Bangkok?

I mitt jobb som journalist möter man på allehanda folk, en del stjärnor och en del som tror de är stjärnor.

I både sport och musikvärlden finns det de som får hybris direkt när de omnämns i lokalpressen och sedan anser att de ska behandlas som de “stjärnor” de nu tror de är. Jag vet många fotbollsspelare som fått enorm hybris när bollen helt plötsligt börjat rulla deras väg tre matcher på rad.

Innan dess jagade de media för att få vara med i pressen, sen är det “såå jobbigt att behöva ställa upp för pressen”

Sen finns det stjärnor som alltid har haft fötterna på jorden, en av dessa är Ängelholmstösen Jill Johnson. Sveriges countrydrottning eller för den pubertala generationen, sveriges hetaste MILF. Vi är nästan jämnåriga jag och Jill så det borde ju göra mig till en FILF?

Jag och Jill kommer från samma område i Skåne och jag har följt henne under många år från små talangjakter i hembygdsparker till hennes, iallafall i Sverige, stjärnstatus. Det som är fantastiskt med Jill är att hon inte tappat fotfästet och omger sig med en grupp gorillor som trampar ner allt för att bereda väg för henne och har en turnéraider med de mest vansinniga anspråken.

Istället står Jill och hälsar sin publik välkommen i entrén!

Jäpp, så ofta hon kan står hon och möter publiken och tar dem i hand när de är på väg in i konsertlokalen, även efteråt brukar hon finnas där för att tacka dem för att de kommit. Hur många andra artister gör det idag? Sen är hon en oerhört trevlig och varm människa, hon känns helt äkta på något vis.

Nu är väl inte country riktigt min grej men visst finns det massor av bra låtar i den genren, en av de bästa jag tycker Jill gjort är hennes version av denna:

http://www.youtube.com/watch?v=nuJxi3oCEjU

I thailand är de ganska sålda på country, hela landsbygden är ju full med pubar mell allsköns western attrialjer, vagnshjul, buffelkranier och liknande. Det är bara halmen på golvet som saknas…

Men det finns också riktigt stora stjärnor även i Thailand som inte tappat fotfästet, jag tänker då närmast på Sek Loso.

Thailands största rockstjärna kan man ofta se drickande ett par öl på The Dubliner i Bangkok där han, nästan iallafall, kan vara en i mängden. Kanske känner han för att gå upp och sjunga någon låt med Lee Shamrock till gästernas jubel.

Brukar också stöta på Sek Loso med familj på min favoritrestaurang dit han gärna går och är en väl sedd gäst, han trivs med att vara en vanlig kille och har alltid ett vänligt ord över till personalen och andra gäster. En riktig gentleman.

Sek har under åren blivit en personlig vän till mig och jag önskar honom all lycka i sina framtida musikprojekt, även om det inte alltid är vad skivbolaget vill ha utav honom…

http://www.youtube.com/watch?v=sSRw3EwxX34&feature=PlayList&p=D95C0C044AE0183B&playnext=1&playnext_from=PL&index=1

Live finns det inte många band som slår Loso i Thailand och även om han idag inte gillar de stora arenorna längre så är det en magisk känsla att stå i en publik på 40 000 thai där alla, och då menar jag alla, kan och sjunger med i samtliga låtar.

Nästan som en Gyllene Tider konsert i Sverige…